Äntligen har det blivit lite svalare! Man kan känna en viss svalka i havet. Fortfarande lika klart.
I måndags hade vi middagsgäster. 2 par. Vi bjöd på laxmacka (grovt bröd, salladsblad, rökt lax, mangosalsa och korslagda vårlöksstrå!), dubbelmarinerad fläskfilé med potatisgratäng (grönsakerna glömde jag att koka) och mangomousse. (Mixa köttet av 2 mango, vispa,hårt, 1 äggvita, vispa 2 dl grädde. Blanda allt försiktigt med en gaffel. Räcker till 4-5 personer- Häll i skålar och ställ dem i kylen en halv dag.
F.ö. har det varit lugna veckan. Inget särskilt har hänt. Rörmockaren, som skulle ha kommit i onsdags, har vi inte sett till. Vi väntade hemma hela onsdagen, men nu skiter vi i det....
1988 åkte vi till Indien. Kulturkrock så det small! Om du vill komma med goda råd om hur landet ska lösa sina problem så stanna högst 14 dagar. Sedan sätter den stora förvirringen in.
Allt är annorlunda. De rikaste rika och de fattigaste fattiga.
Vi landade i Deli, tog in på ett billigt hotell med AC. När vi satte på den lät det som om tåget körde genom rummet. Svettas eller bli döv var frågan. Det fic bli en blandning av varje.
Vi gick ut för att äta något och fick något som såg ut som ostomelett. Inga bestick alls. Alla åt med fingrarna. Vi med. Men den var god!
I myllret bland folk och försäljning gick kor och tog en tugga här och en där.
En dag åkte vi till Agra och såg Thai Mahal. Otroligt vackert. Efter någon vecka i Deli skulle vi åka till Nepal. Very god bus. Very god! Jo tack. En skranglig skitbuss med små säten. Men vi for iväg. Det fanns en chaufför, en konduktör och en medhjälpare. Passagerarna bestod av en del indier, nepaleser, vi och ett gäng västerländska hippies.
Till en börja spelades öronbedövande musik. Folk bad dem sänka ljudet men inget hände. En av hippisarna blev galen och sprang vrålande fram och slog ner medhjälparfen. Sen blev dedt tyst.
Resan skulle ta 24 timmar men tog 48. I bussen röktes hasch så även våra ögon gick i kors. Tillslut fick jag hallusinationer! Vägkanterna var proppfulla med meterhöga små gummor...
I bland stannade bussen så vi kunde köpa något att äta. "Var är toaletten?" Evryware, madam! Och så pekade de ut i naturen.
Tillslut kom vi fram till Katmandu. Helt slut. Vi bara stöp i säng och sov ett dygn.
Fantastiskt spännande stad. En dag åkte vi österut för att kunna kolla in soluppgången på Mt Everest. Nog för att vi ville bo billigt men det första hotellet såg ut som ett outgödslat hönshus. Vi satt på varsin säng och glodde på varann. "Nej, fy sjutton" och så tog vi in på ett fint hotell! På morgonen blev vi väckta så vi kunde gå ut och se solens första strålar på BERGET! Fantastiskt!
Vi skulle stanna en vecka i Nepal, hade vi tänkt oss, men icke..
När vi kom fram till incheckningen (nu skulle vi allt ta flyget!) så sa de att vi inte hade visum till Indien! Inte hade vi en susning om att man måste ha det varje gång man åkte in i lande! (Ja, vi var otroligt korkade!). Och Indiska ambasaden i Katmandu hade stängt en hel vecka p.g.a. någon helg. Vi åkte in till staden igen och satt och kroknade ihop på ett hotellrum. I en dag. Sedan repade vi oss och tog bussen västerut, till Pohkara. Otroligt fin resa i ett underskönt landskap. I P hyrde vi cyklar och såg oss omkring. Annapurna syntes klart och tydligt och det såg ut att vara nära dit. Så vackert. Vi fick en fin vecka i P och var glada åt Ambasadens stängning!
Sen gick allt som smort. Nya visum och flygbiljetter till Varanasi!
I V blev vi adopterade av en cykelrikshaförare. Han var vår privatchaufför och guide de dagar vi stannade där. Vi såg offerljus sättas ut på Gange, vi åkte en båtfärd på Ganges och såg folklivet längs floden. Vi såg likbränning.
En kväll ville vi höra musik och cyckelmannen körde iväg med oss in i vindlande gränder. Vid ett kyffe stannade han och visade att vi skulle gå in. Jaha? Uppför en stege till andra våningen där det satt en man och spelade "raga". Helt makalöst! Musikanten hade uppträtt runt om i Europa och berättade för oss om musiken. Vilken kväll!
Vi tog sedan tåget till Calkutta men mer om det senare!
Kram
