R
ragnela
Gäst
Enl Google har Lego o Berra rätt. Men vi såg buffel o leopard också!
Tant i Thailand
- Trådstartare ragnela
- Start datum
-
- Taggar
- blogg reseskildring
R
ragnela
Gäst
Havsbad i dag. Underbart!
84-85 någon gång kom en guidbok om Kina på svenska. Vi bestämmde oss genast för att åka dit!
Genom Svensk-Kinesiska vänskapsförbundet beställde vi biljetter på Transibiriska järnvägen. Min son som då var 19 år ringde och sa "Morsan, vi hänger med". Han och hans kompis D. OK. Resan började med båt till Helsingfors. Sedan tåg till Moskva. Vi var väl 15-20 st som beställt biljetter på samma ställe. Ungdommar och vi.
Vi hade hört att det kunde vara klent med brödfödan på tåget så vi hade köpt bl.a. Musta leipe (kolsvart grovt bröd, jättegott) i Helsingfors och köpte frukt o kokta ägg på järnvägsstationen i Moskva.
Resan tog 6 dygn. Ungdommarna bodde 4 och 4 men vi hade lyxat till det med en 2-bäddskupé. Mellan vår kuppe och nästa var en dusch (ca 50x50 cm) och det var ju skönt. En strid ström av ungdommar fick ockiså använda den! Vår kupé var jättefin. På dagarn läste vi och jag hade med mig ett spets-virke. Te fanns i korridoren . Hur mycket som helst.
Tåget gick på kol. Vid en del stationer öste små gummor i kol på lämpliga ställen. De ville inte bli fotograferade.
Mycket riktigt blev det inte mycket mat för oss budgetresenärer. Ofta var det slut i restaurangvagnen. Det var fina gruppresor med på tåget och de fick mat först.
När tåget stannade rusade vi ut och letade efter något ätbart. Tåget signalerade inte när det skulle iväg igen, så det gällde att se upp. Man fick krypa under andra tåg eller gå igenom dem.
Landskapet vi åkte igenom bestod av oändliga björkskogar. Mycket vackert. Ibland såg man någon liten grå by.
Så hände det! En flicka och hennes pojkvän missade tåget, när de var in på stationen för att leta mat. Vi andra blev mycket oroliga.
Nästa dygn kom de rusande till tåget! Och berättade följande, när alla slutat att krama dem! När de förstod att de blivit akter tågade utbröt stor panik. Hon grät, han svor. De hade bara lite penga, inga pass och var klädda i träningsoveraller. När de stod där, helt förtvivlade, kom en dam fram till dem. Hon var läkare och var ute och reste med sin gammla mamma. Och hon pratade bra engelska. Denna dam var en förklädd ängel! Hon ordnade hotellrum åt dom, fixade flygbiljetter och drog i trådar så att de kom ifatt tåget! Hon ville absolut inte ge dem sin adress, och namn, så de kunde ersätta henne!!
Vi åkte förbi den mörkblå Bajkalsjön och genom Mongoliet. Mongoliet var oändligt vackert. Öken, vackra städer, jurtor och massor av folk, på stationerna, iklädda färggranna kläder.
Vid gränsen mellan Mongoliet och Kina blev det ett längre uppehåll. Och mat!! På stationen åt vi världens godaste nudelsoppa! Med pinnar! Vi fick byta tåg, något med spårvidden tror jag.
Och sedan kom vi fram till Peking, som vi fortfarande sa , på den tiden.
forts följer..
84-85 någon gång kom en guidbok om Kina på svenska. Vi bestämmde oss genast för att åka dit!
Genom Svensk-Kinesiska vänskapsförbundet beställde vi biljetter på Transibiriska järnvägen. Min son som då var 19 år ringde och sa "Morsan, vi hänger med". Han och hans kompis D. OK. Resan började med båt till Helsingfors. Sedan tåg till Moskva. Vi var väl 15-20 st som beställt biljetter på samma ställe. Ungdommar och vi.
Vi hade hört att det kunde vara klent med brödfödan på tåget så vi hade köpt bl.a. Musta leipe (kolsvart grovt bröd, jättegott) i Helsingfors och köpte frukt o kokta ägg på järnvägsstationen i Moskva.
Resan tog 6 dygn. Ungdommarna bodde 4 och 4 men vi hade lyxat till det med en 2-bäddskupé. Mellan vår kuppe och nästa var en dusch (ca 50x50 cm) och det var ju skönt. En strid ström av ungdommar fick ockiså använda den! Vår kupé var jättefin. På dagarn läste vi och jag hade med mig ett spets-virke. Te fanns i korridoren . Hur mycket som helst.
Tåget gick på kol. Vid en del stationer öste små gummor i kol på lämpliga ställen. De ville inte bli fotograferade.
Mycket riktigt blev det inte mycket mat för oss budgetresenärer. Ofta var det slut i restaurangvagnen. Det var fina gruppresor med på tåget och de fick mat först.
När tåget stannade rusade vi ut och letade efter något ätbart. Tåget signalerade inte när det skulle iväg igen, så det gällde att se upp. Man fick krypa under andra tåg eller gå igenom dem.
Landskapet vi åkte igenom bestod av oändliga björkskogar. Mycket vackert. Ibland såg man någon liten grå by.
Så hände det! En flicka och hennes pojkvän missade tåget, när de var in på stationen för att leta mat. Vi andra blev mycket oroliga.
Nästa dygn kom de rusande till tåget! Och berättade följande, när alla slutat att krama dem! När de förstod att de blivit akter tågade utbröt stor panik. Hon grät, han svor. De hade bara lite penga, inga pass och var klädda i träningsoveraller. När de stod där, helt förtvivlade, kom en dam fram till dem. Hon var läkare och var ute och reste med sin gammla mamma. Och hon pratade bra engelska. Denna dam var en förklädd ängel! Hon ordnade hotellrum åt dom, fixade flygbiljetter och drog i trådar så att de kom ifatt tåget! Hon ville absolut inte ge dem sin adress, och namn, så de kunde ersätta henne!!
Vi åkte förbi den mörkblå Bajkalsjön och genom Mongoliet. Mongoliet var oändligt vackert. Öken, vackra städer, jurtor och massor av folk, på stationerna, iklädda färggranna kläder.
Vid gränsen mellan Mongoliet och Kina blev det ett längre uppehåll. Och mat!! På stationen åt vi världens godaste nudelsoppa! Med pinnar! Vi fick byta tåg, något med spårvidden tror jag.
Och sedan kom vi fram till Peking, som vi fortfarande sa , på den tiden.
forts följer..
R
ragnela
Gäst
I guideboken fick man tips om billiga hotell och det nappade vi på. Förståss! Damsovsal för mig och herrsovsal för B och pojkarna. Svinkallt! Detta var i ungefär mitten av oktober. Men hur som helst sov jag som klubbad. Någon berättade att mitt i natten hade det kommit in folk och börjat bära ut och in sängar. Jag hade inte märkt något. Men vi ville ha bättre rum. Jag bad personalen, INGEN pratade ett ord engelska, i hela Kina, tror jag, att få bo i B;s rum som han delade med 2 andra män och där var en säng ledig. Tillslut gick de med på det undet mycket fnissande!
Vi såg "allt" i Peking. Vid Himmelska Fridens Torg satte vi oss på en bänk och bara njöt. Och jag grät en skvätt av lycka att vara där!
Vi kollade in Den Store Rorsmannen i hans masouleum. Traskade omkring på Kinesiska muren, gick igenom Den förbjudna staden och allt annat som en turist måste göra.
En kväll ville vi gå på Pekingopera. Planen framför byggnaden var packad med folk som ville ha biljetter och vi blev lätt panikslagna. Då kom ett västerlänskt par och bara gav oss varsin biljett! Operan var en gnällig historia som vi inte begrep ett smack av, men det var spännande. Publiken kom och gick under föreställningen, åt medhavd mat och pratade med varandra.
En dag var vi med sonen och D ute och gick på en liten gata. Min son är 1,92 m lång och rödhårig. Folk skockades runt honom och vände sig om och stirrade på honom.
I den eminenta guideboken fanns många förslag på sevärdheter i Kina och efter ca 1 vecka i Peking reste vi vidare. Sonen och D reste sin egen rutt, men vi träffade på dom och andra bekanta från tåget lite här och där. Alla hade samma guidebok!
I Xian kollade vi på terrakottaarmen. I Chengdu åkte vi för att titta på en jättebudda. På kvällen hittade vi inte tillbaka till hotellet. Det blev kolmörkt blixtsnabbt och vi tappade helt orienteringsförmågan. Vi fick ta in på ett annat hotell! På morgonen, när det blev ljust var det inga problem att hitta.
Vi skullke nödvändigtvis upp på det heliga berget Emi Shan. En minitransport släppte av oss vid bergets fot och vi började gå. En million (?) trappsteg. Vi gick och vi gick och det blev mörkt! Nu var det jag som grät och B som svor. Vi såg en eld lysa en bit upp och frågade några gubbar om hotell. (Tänk på att ALL konversation med kineser bestod av levande charader!). 5 min till! Vi såg i mörkret siluetten av ett hus, en kines visade in oss i ett rum med 2 brädbritsar. Ingen madrass, men vi fick varsin filt och en termos hett vatten. Natten var iskall så vi la oss i samma säng, en filt under oss och en över. Toa var varsomhelst utomhus.
Dagen efter fortsatte vi att gå uppåt och bara efter ett kort tag råkade vi på ett mycket bättre sovställe! Men vårt var billigt. 3 kr st! Av utsikten såg vi inget för det var tjock dimma. Nu har jag hört att det finns linbana upp!!
Under hela resan fick vi leva mest på ris och kokt kål. Inga ensamresande västerlänningar blev insläppta på restaurangerna. Bara gruppresenärer.
I Kunming var det någon av våra bekanta som hittat ett ställe som sålde baugetter. Riktiga! Alla rusade dit. Sedan tuggade vi så vi fick kramp i käkarna!
Till Kunming åkte vi tåg. 18 kr,16 timmar. Helt gräsligt! Packat med folk. Skulle man på toa fick man jaga ut en massa folk som satt/låg där och sov.
Efter den betan tog vi flyg till Guilin, från Kunming. Men först gick vi för att titta på en jättestor grotta. Bakom oss i kön stod en svensk dam. En kompis till min morsa, visade det sig!
Någonstans utanför Kunming fanns sten skogen Ett stort område med stenformationer i mängd.
Vi skulle ochså upp till bergsbyn Dali. Där träffade vi på sonen och D samt några andra bekanta. Ungdommarna tyckte det var en fantastisk plats med otrolig växtlighet och gick långa promenader uppe i bergen. 25 år senare fick jag veta vad det var för "växt" som var så eftertraktansvärd!
En kväll på en restaurang blev min son helt omsvärmad av vackra flickor och deras mammor! Han var det vackraste de någonsin sett och ville att han skulle gifta sig med någon av flickorna. Jag försökte stolt förklara att jag var hans mamma! Till saken hör att i Sverige var det den kortare och svarhårige D som fick alla flickors uppmärksamhet!
Guilin och trakten däromkring var sagolik. Sjöar och sockertoppsberg. Vi hyrde cyklar och tog oss runt med. Så vackert.
forts följer...
Vi såg "allt" i Peking. Vid Himmelska Fridens Torg satte vi oss på en bänk och bara njöt. Och jag grät en skvätt av lycka att vara där!
Vi kollade in Den Store Rorsmannen i hans masouleum. Traskade omkring på Kinesiska muren, gick igenom Den förbjudna staden och allt annat som en turist måste göra.
En kväll ville vi gå på Pekingopera. Planen framför byggnaden var packad med folk som ville ha biljetter och vi blev lätt panikslagna. Då kom ett västerlänskt par och bara gav oss varsin biljett! Operan var en gnällig historia som vi inte begrep ett smack av, men det var spännande. Publiken kom och gick under föreställningen, åt medhavd mat och pratade med varandra.
En dag var vi med sonen och D ute och gick på en liten gata. Min son är 1,92 m lång och rödhårig. Folk skockades runt honom och vände sig om och stirrade på honom.
I den eminenta guideboken fanns många förslag på sevärdheter i Kina och efter ca 1 vecka i Peking reste vi vidare. Sonen och D reste sin egen rutt, men vi träffade på dom och andra bekanta från tåget lite här och där. Alla hade samma guidebok!
I Xian kollade vi på terrakottaarmen. I Chengdu åkte vi för att titta på en jättebudda. På kvällen hittade vi inte tillbaka till hotellet. Det blev kolmörkt blixtsnabbt och vi tappade helt orienteringsförmågan. Vi fick ta in på ett annat hotell! På morgonen, när det blev ljust var det inga problem att hitta.
Vi skullke nödvändigtvis upp på det heliga berget Emi Shan. En minitransport släppte av oss vid bergets fot och vi började gå. En million (?) trappsteg. Vi gick och vi gick och det blev mörkt! Nu var det jag som grät och B som svor. Vi såg en eld lysa en bit upp och frågade några gubbar om hotell. (Tänk på att ALL konversation med kineser bestod av levande charader!). 5 min till! Vi såg i mörkret siluetten av ett hus, en kines visade in oss i ett rum med 2 brädbritsar. Ingen madrass, men vi fick varsin filt och en termos hett vatten. Natten var iskall så vi la oss i samma säng, en filt under oss och en över. Toa var varsomhelst utomhus.
Dagen efter fortsatte vi att gå uppåt och bara efter ett kort tag råkade vi på ett mycket bättre sovställe! Men vårt var billigt. 3 kr st! Av utsikten såg vi inget för det var tjock dimma. Nu har jag hört att det finns linbana upp!!
Under hela resan fick vi leva mest på ris och kokt kål. Inga ensamresande västerlänningar blev insläppta på restaurangerna. Bara gruppresenärer.
I Kunming var det någon av våra bekanta som hittat ett ställe som sålde baugetter. Riktiga! Alla rusade dit. Sedan tuggade vi så vi fick kramp i käkarna!
Till Kunming åkte vi tåg. 18 kr,16 timmar. Helt gräsligt! Packat med folk. Skulle man på toa fick man jaga ut en massa folk som satt/låg där och sov.
Efter den betan tog vi flyg till Guilin, från Kunming. Men först gick vi för att titta på en jättestor grotta. Bakom oss i kön stod en svensk dam. En kompis till min morsa, visade det sig!
Någonstans utanför Kunming fanns sten skogen Ett stort område med stenformationer i mängd.
Vi skulle ochså upp till bergsbyn Dali. Där träffade vi på sonen och D samt några andra bekanta. Ungdommarna tyckte det var en fantastisk plats med otrolig växtlighet och gick långa promenader uppe i bergen. 25 år senare fick jag veta vad det var för "växt" som var så eftertraktansvärd!
En kväll på en restaurang blev min son helt omsvärmad av vackra flickor och deras mammor! Han var det vackraste de någonsin sett och ville att han skulle gifta sig med någon av flickorna. Jag försökte stolt förklara att jag var hans mamma! Till saken hör att i Sverige var det den kortare och svarhårige D som fick alla flickors uppmärksamhet!
Guilin och trakten däromkring var sagolik. Sjöar och sockertoppsberg. Vi hyrde cyklar och tog oss runt med. Så vackert.
forts följer...
L
lullil
Gäst
"ragnela " sa:vilka resor du (ni ) har gjort ,underbar berättelse ,väntar på mer
A
Anonymius
Gäst
"Bertil " sa:
Bertil my friend, you still don't understand?????
insayt
G
glimten66
Gäst
"Insayt " sa:
Va nu förstår inte jag
R
ragnela
Gäst
I gåKram på err var vi med två svenskpar till en liten restaurang mitt ute i ingenstans. Minns inte vad den heter och den är omöjlig att hitta om man inte blivit visad av någon. Vi hade varit där med ett av paren tidigare. Den ligger öster om Baan Phe. Ca en km efter första tvära kröken, efter den fina trädbekantade vägen. Inga västertländska skyltar, men man svänger höger där man i alla fall ser en cocakola skylt!
Det är fin miljö med massor av växter och möblemang, i minst sagt, rustik stil. Jättefint! De har god mat till mycket bra pris.
I dag är det lördag och vi ska äta Winerschnitzel m hasselbackpotatis och Bea-sås. Låter gott va? "Det är ju lördag", sa jag till B. Han svarade:"När man är pensionär är alla dagar lördag!"
forts. på Kinaresan..
Vi reste runt i Kina i 5 veckor. Från Guilin (Yangsho, utanfr G)tog vi oss ner till Pärlfloden, vilket underbart namn! Resan ner till Kanton (heter något annat nu) gick på floden och tog bl.a en natt. Smalare säng har jag aldrig legat i! Man kunde inte röra sig en milimeter. Men flodresan var fin.
I Kanton turistade vi runt några dagar. Tittade bl.a på marknader där de sålde alla sorters djur som skulle hamna i någons gryta. Ormar och levande men flådda grodor. I bland blundade jag.
Från Kanton var det bara en liten bit till HongKong. Vi tog, i vanlig ordning, in på ett billigt hotell. Nu så här efteråt fattar jag inte att vi vågade! Massor av trappor upp i ett höghus. Pyttelitet rum, galler för fönstret. Ur brandsäkerhetssynpunkt fullkomligt livsfarligt. Vi gör aldrig sådana val nu för tiden.
Nu när vi kom till H så var vi så sugna på mat att alla hämningar släppte. Vi gick på en fin restaurang (hur kunde vi bli insläppta i våra lumpor?) och åt fantastisk mat. Med ostar till efterrätt! Notan gick på lika mycket som 5 veckors mat i Kina hade kostat! Och så gick vi på Mc Donald och drack kopiösa mängder apelsinjuice.
HongKong var precis som jag föreställt mig. Jättelika höghus, osannolika affärer, djonkar på vattnet. Men nu började vi längta hem så vi köpte oss flygbiljetter och stack hem till tystnaden i Småland!
Vi skiljdes från sonen och D i Kina någonstans. De skulle vidare, fast min son saknade pengar (i stort sett), D hade lite mer. Min son var i "Det fixar sig-åldern".
I Hongkong var han bl.a. statist i en film och fick väl lite betalt för det. Men när han kom till Indonesien var han helt pank. D åkte vidare, men sonen fick traska upp till Svenska konsulatet i Jakarta! De ringde mig och pojkens far och tyckte att vi skulle skicka pengar till uppehälle och hemresebiljett. Vi sa (efter överläggning) att vi inte hade sådana möjligheter. Våra döttrar hatade oss! Han fick motsvarande 14 kr om dagen till mat och husrum, samt fick låna pengar till flygbiljetten hem. Han fick gå upp ofta till konsulatet i olika ärenden och jag ringde dit, flera gånger och frågade hur han såg ut att må. De lugnade mig varje gång med att allt verkade ok. Men det var nervösa dagar. Men sonen blev vuxen i Jakarta!
Kram på er!
Det är fin miljö med massor av växter och möblemang, i minst sagt, rustik stil. Jättefint! De har god mat till mycket bra pris.
I dag är det lördag och vi ska äta Winerschnitzel m hasselbackpotatis och Bea-sås. Låter gott va? "Det är ju lördag", sa jag till B. Han svarade:"När man är pensionär är alla dagar lördag!"
forts. på Kinaresan..
Vi reste runt i Kina i 5 veckor. Från Guilin (Yangsho, utanfr G)tog vi oss ner till Pärlfloden, vilket underbart namn! Resan ner till Kanton (heter något annat nu) gick på floden och tog bl.a en natt. Smalare säng har jag aldrig legat i! Man kunde inte röra sig en milimeter. Men flodresan var fin.
I Kanton turistade vi runt några dagar. Tittade bl.a på marknader där de sålde alla sorters djur som skulle hamna i någons gryta. Ormar och levande men flådda grodor. I bland blundade jag.
Från Kanton var det bara en liten bit till HongKong. Vi tog, i vanlig ordning, in på ett billigt hotell. Nu så här efteråt fattar jag inte att vi vågade! Massor av trappor upp i ett höghus. Pyttelitet rum, galler för fönstret. Ur brandsäkerhetssynpunkt fullkomligt livsfarligt. Vi gör aldrig sådana val nu för tiden.
Nu när vi kom till H så var vi så sugna på mat att alla hämningar släppte. Vi gick på en fin restaurang (hur kunde vi bli insläppta i våra lumpor?) och åt fantastisk mat. Med ostar till efterrätt! Notan gick på lika mycket som 5 veckors mat i Kina hade kostat! Och så gick vi på Mc Donald och drack kopiösa mängder apelsinjuice.
HongKong var precis som jag föreställt mig. Jättelika höghus, osannolika affärer, djonkar på vattnet. Men nu började vi längta hem så vi köpte oss flygbiljetter och stack hem till tystnaden i Småland!
Vi skiljdes från sonen och D i Kina någonstans. De skulle vidare, fast min son saknade pengar (i stort sett), D hade lite mer. Min son var i "Det fixar sig-åldern".
I Hongkong var han bl.a. statist i en film och fick väl lite betalt för det. Men när han kom till Indonesien var han helt pank. D åkte vidare, men sonen fick traska upp till Svenska konsulatet i Jakarta! De ringde mig och pojkens far och tyckte att vi skulle skicka pengar till uppehälle och hemresebiljett. Vi sa (efter överläggning) att vi inte hade sådana möjligheter. Våra döttrar hatade oss! Han fick motsvarande 14 kr om dagen till mat och husrum, samt fick låna pengar till flygbiljetten hem. Han fick gå upp ofta till konsulatet i olika ärenden och jag ringde dit, flera gånger och frågade hur han såg ut att må. De lugnade mig varje gång med att allt verkade ok. Men det var nervösa dagar. Men sonen blev vuxen i Jakarta!
Kram på er!
A
Anonymius
Gäst
Underbart skrivet! min längtan har alltid varit att att resa till Kina, maten och varianter av levnadskultur, är min grej, ragnela din berättelse här, inspirerar mig till stordåd.
insayt
insayt
R
ragnela
Gäst
Tack Insayt!
Uppskattning värmer!
Ja, jag vill dit igen, efter alla dessa år. Och så vill jag till Lahsa i Tibet men B tror att jag dör då av höjdskillnaden. Så jag kan väl vänta en 10-20 år med att åka dit!
Uppskattning värmer!
Ja, jag vill dit igen, efter alla dessa år. Och så vill jag till Lahsa i Tibet men B tror att jag dör då av höjdskillnaden. Så jag kan väl vänta en 10-20 år med att åka dit!
A
Anonym
Gäst
Hej Ragnela.
Du efterlyste bild på Legolas och jag lyckades ta ett med honom i högform.
Så håll tillgodo alla.
Detta är den glada mannan från västkusten.
Har bara positiva saker och säga om honom.
Kent på landsflykt i Laos
Visa bilaga 24356
Du efterlyste bild på Legolas och jag lyckades ta ett med honom i högform.
Så håll tillgodo alla.
Detta är den glada mannan från västkusten.
Har bara positiva saker och säga om honom.
Kent på landsflykt i Laos
Visa bilaga 24356
A
Anonymius
Gäst
"Kentbra " sa:
hee..., Ja Lego i högform det vill vi se! ;D
insayt
A
Anonym
Gäst
Är du sarkastisk. Legolas var en trevlig prick mitt i Isaan.
Kan inte klaga på något.
Måttligt med dricka. Inte som de flesta falanger, som bara bäljar i sig.
Massor med god mat.
Trevligt bemötande och underbar fru.
Synd att behöva utklassa honom i V75 nästa vecka.
Kent
Kan inte klaga på något.
Måttligt med dricka. Inte som de flesta falanger, som bara bäljar i sig.
Massor med god mat.
Trevligt bemötande och underbar fru.
Synd att behöva utklassa honom i V75 nästa vecka.
Kent
R
ragnela
Gäst
Tack KentBra för bilden på den glade Lego!
R
ragnela
Gäst
I dag var vi till Immigration i Maptaput för att förlänga vårt visum med 30 dagar.
Nu undrar jag hur Thai tänker. Jag försökte ringa dit häromdagen för att kolla om det var öppet i dag. Man kan väl förmoda att det mest är falanger som har att göra med Immigration, men en "maskinröst" svarade på thai. Jag gick till en granne ,som pratar engelska och bad om hjälp. Vad jag kunde förstå skulle man välja en siffra för att få tala med en människa1 Inte ett ljud på engelska.
En sak till om Immigration. Det är placerat ca 2 mil från Rayong, mitt ute i ingenstans. Inga bathbussar går dit. Vi moppade. Sammanlagt 6 mil! ont i rygg och bak! Men personalen är trevlig fast tjejen som handhar körkortsärenden pratar nästan ingen engelska och försökte man prata med någon annan i detta ärende så hänvisade de till henne! Ack ja!
För övrigt var det Loy Kratong häromdagen. Musik, långa tal, fyrverkerier och vackra, folkdräktsklädda flickor. Mycke vackert med alla dessa "luftballonger". Vi köpte oss en kratong (en platta med blommor,ljus och rökelse). Men havet var för vågigt så folk satte ut sina i en liten kanal. Vi konstaterade att vi nog själva trillat i om vi försökt sjösätta vår blomgrej. (Vad heter den?) Vi tog helt enkelt hem den och satte den i en hink vatten och tände på! Mycket snyggt men inte alldeles renlärigt kan jag tro!
Vansbrofolket åkte hem i går för att fira jul o nyår med nära o kära. De kommer tillbaka i slutet av januari.
De senaste dagarna har det varit blåsigt med höga vågor och då vill inte jag bada och grannhotellets pool ser ut som risvälling!
I dag har jag beställt en hotellnatt i Georgtown på Penang. Den 31 dec. Vi hoppas på fina fyrverkerier. 238 sv kr (lite dyrare än vanligt ,men det är ju nyårsafton!)
Det spelas underbara julsånger på Sveriges radio. Härligt, stämmningsfullt. Vi har hängt upp vår lysande julängel i fönstret och jag har hängt upp glitter och blanka kulor i vår "gran". Det är något granliknande som vi har i en kruka. Den växer ca 30 cm om året, så jag måste köpa mera pynt! Jesusbarnet med familj hamnar på en buddistisk offerbricka i "guld" ( Familjen, har jag köpt i Betlehem!). Tomtefamiljen ska stå på TV,n. Tomtepojken är full vartenda år. Han bara trillar! Vi försöker med dubbelhäftande tejp, men det hjälper inte! Vi får väl skicka honom på rehab när helgen är slut.
För massor av år sedan var jag, min syster och min yngsta dotter, K, och hälsade på min son, som jobbade på en kibbuts i Israel. Vi var där i 2 veckor. Vi reste på egen hand men vi kunde haka på en resebyrå på en del utfärder. Sonen också. När guiden berättade att nu åker vi igenom Gallileen utropade K "JA! Det är härifrån Asterix kommer!"
Vi badade i Döda havet och flöt som korkar, utom sonen som slängt sig i vattnet och vars ögon sved som eld, så han sprang skrikande upp på land!
Vi såg museet över alla mördade judar och vi grät.
Jag blev besviken på Döda havs rullarnas museum. Någon sa att det inte var orginalen som visades, utan avtryck. Men så måste det väl vara.
I Jerusalem skrek folk jin-jin efter oss. "Djävlar", fast de skrattade samtidigt. Det berodde på att vi alla, utom K, hade eldrött (äkta) hår!
I Betlehem köpte jag, som sagt Jesufamiljen.
K fick övernatta på kibbutsen några nätter , under sin brors beskydd. Men jag undrar hur det var med det egentlige. ALLT vill inte en mamma veta!
När vi var ute och gick så gick min syster och jag på varsin sida om K och såg mycket stränga ut! Hon var 16 år och var/är så vacker! "Man kan väl få titta, ialla fall", sa en pojke.
En dag låg vi på stranden och sov/slöade. Jag hörde konstigt ljud och tittade upp. På en kritvit häst satt en vacker, brun ung man. Som bakgrund var det blått hav och blå himmel! Så snyggt!.
När sonen så småningom kom hem sa han att han lärt sig mer under de månaderna än han gjort sammanlagt i livet!
Kram
Nu undrar jag hur Thai tänker. Jag försökte ringa dit häromdagen för att kolla om det var öppet i dag. Man kan väl förmoda att det mest är falanger som har att göra med Immigration, men en "maskinröst" svarade på thai. Jag gick till en granne ,som pratar engelska och bad om hjälp. Vad jag kunde förstå skulle man välja en siffra för att få tala med en människa1 Inte ett ljud på engelska.
En sak till om Immigration. Det är placerat ca 2 mil från Rayong, mitt ute i ingenstans. Inga bathbussar går dit. Vi moppade. Sammanlagt 6 mil! ont i rygg och bak! Men personalen är trevlig fast tjejen som handhar körkortsärenden pratar nästan ingen engelska och försökte man prata med någon annan i detta ärende så hänvisade de till henne! Ack ja!
För övrigt var det Loy Kratong häromdagen. Musik, långa tal, fyrverkerier och vackra, folkdräktsklädda flickor. Mycke vackert med alla dessa "luftballonger". Vi köpte oss en kratong (en platta med blommor,ljus och rökelse). Men havet var för vågigt så folk satte ut sina i en liten kanal. Vi konstaterade att vi nog själva trillat i om vi försökt sjösätta vår blomgrej. (Vad heter den?) Vi tog helt enkelt hem den och satte den i en hink vatten och tände på! Mycket snyggt men inte alldeles renlärigt kan jag tro!
Vansbrofolket åkte hem i går för att fira jul o nyår med nära o kära. De kommer tillbaka i slutet av januari.
De senaste dagarna har det varit blåsigt med höga vågor och då vill inte jag bada och grannhotellets pool ser ut som risvälling!
I dag har jag beställt en hotellnatt i Georgtown på Penang. Den 31 dec. Vi hoppas på fina fyrverkerier. 238 sv kr (lite dyrare än vanligt ,men det är ju nyårsafton!)
Det spelas underbara julsånger på Sveriges radio. Härligt, stämmningsfullt. Vi har hängt upp vår lysande julängel i fönstret och jag har hängt upp glitter och blanka kulor i vår "gran". Det är något granliknande som vi har i en kruka. Den växer ca 30 cm om året, så jag måste köpa mera pynt! Jesusbarnet med familj hamnar på en buddistisk offerbricka i "guld" ( Familjen, har jag köpt i Betlehem!). Tomtefamiljen ska stå på TV,n. Tomtepojken är full vartenda år. Han bara trillar! Vi försöker med dubbelhäftande tejp, men det hjälper inte! Vi får väl skicka honom på rehab när helgen är slut.
För massor av år sedan var jag, min syster och min yngsta dotter, K, och hälsade på min son, som jobbade på en kibbuts i Israel. Vi var där i 2 veckor. Vi reste på egen hand men vi kunde haka på en resebyrå på en del utfärder. Sonen också. När guiden berättade att nu åker vi igenom Gallileen utropade K "JA! Det är härifrån Asterix kommer!"
Vi badade i Döda havet och flöt som korkar, utom sonen som slängt sig i vattnet och vars ögon sved som eld, så han sprang skrikande upp på land!
Vi såg museet över alla mördade judar och vi grät.
Jag blev besviken på Döda havs rullarnas museum. Någon sa att det inte var orginalen som visades, utan avtryck. Men så måste det väl vara.
I Jerusalem skrek folk jin-jin efter oss. "Djävlar", fast de skrattade samtidigt. Det berodde på att vi alla, utom K, hade eldrött (äkta) hår!
I Betlehem köpte jag, som sagt Jesufamiljen.
K fick övernatta på kibbutsen några nätter , under sin brors beskydd. Men jag undrar hur det var med det egentlige. ALLT vill inte en mamma veta!
När vi var ute och gick så gick min syster och jag på varsin sida om K och såg mycket stränga ut! Hon var 16 år och var/är så vacker! "Man kan väl få titta, ialla fall", sa en pojke.
En dag låg vi på stranden och sov/slöade. Jag hörde konstigt ljud och tittade upp. På en kritvit häst satt en vacker, brun ung man. Som bakgrund var det blått hav och blå himmel! Så snyggt!.
När sonen så småningom kom hem sa han att han lärt sig mer under de månaderna än han gjort sammanlagt i livet!
Kram
L
lullil
Gäst
alltid lika bra och uderhållande , tack tack
R
ragnela
Gäst
Tack själv lullil!
G
glimten66
Gäst
Ragnela va bara lugn på måndag kommer det att vara ett riktigt fint väder för då landar vi på Suvan
micke
micke
