Tant i Thailand

 
Halojs Ragnela och tack för en härlig tråd.
Var ni vid det området som kallas 4000 islands, var på väg dit men jag fastnade i Vientienne....
Ska om man har riktigt tur finnas sötvattensdelfiner att kolla in där.

Väntar på månbilderna ändå ;)
 
"lullil " sa:
jag tänkte bara att nu blir tanten så ambiös att hon flyger till månen ,och det är inte bra för oss chaimaiare ,för att då har vi bara Lego och glymten .jaja nogra till ,men tänk så fattiga vi blir ;D ;D ;D

Om det skulle vara så, så får man hoppas att hon tar kameran med sig, och se fram emot bilder och en ny reseskildring.

Man får väl hoppas. Chans finns ju enligt generna.
 
Vi var nere vid "De tusen öarna". Såg tyvärr inga delfiner. De lär finnas på Kambodjasidan också.

Vi lär vara släkt med "Röde baronen" också. Vem det nu var! Men mina brorsor är malliga för det!
 
Skulle påstå att det är häftigare att vara släkt "Röde baronen" än med "Christer Fugelsang"

Jag menar att det fanns ju bara ett flygaress som den Röde baronen
Medans det varit massor med människor i Rymden. Går ju att boka plats till och med.
 
Tänkte inte på det, Legolas.
Ragnela är helt klart lyftet i genbanken.
Lysande fotograf och berättare.

Vad vore Röde Baronen utan berättare.
Och vad vore Fugelsang utan en fotagraf.

Helt klart att Ragnela är den som klarar båda delarna.
Karma till både dig och henne.
 
Efter att ha gottat mig åt berömmet ett tag så slog det mig plötsligt: Det kandke är ironiskt menat!
 
OBS: gällande ironi så skriver jag det i kursiv stil.

Då kan det inte missuppfattas.

Fler borde tänka på sådant.

Kent
 
Troligen inte.
Men det är inte bra att vara för smart heller.

Det är ensamt på toppen.
 
Tillägg till resan i södra Laos....

Vi var på Don Khon och Don Det bland de 1000 öarna. Någon har påstått att det är omåttligt krångligt att ta sig did. Det är det INTE!

Vi bodde på Don Khon. Hyrde cyklar och cyklade rejäla rundor. Bl.a. ner till sydspetsen på ön. Där vi stod och tittade på Kambodja. Cykelvägen gick på den gamla järnvägsbanken som var belagd med macadam i storformat! Svårcyklat! Här fanns Laos enda järnväg. Från sydspetsen på Don Khon, över en bro och till norra ändan av Don Det. Nu finns ingen järnväg i Laos.

Till de här öarna tog vi oss mestadels på floden, med flera stopp på andra öar. Tillbaka till Paxe blev det först 1½ timmes båtfärd och sedan buss. Inga strapatser alls. Bortsett när vi skulle ner till båten. En brant sluttning, inget att hålla sig i och ett staket att klättra över!

På Don Khon bodde massor av turister (den enklare sorten), Don Det verkade lugnare. (Vi cyklade en tur på den ön också.)

Så låt inte skrämma er av "falsk reklam"!
 
1/ Den vanligaste typen av flodbåt.

2/Odling

3/ Bron till Don Det

4/Renoveringsobjekt

5/Solnedgång på Don Khon

075.webp


082.webp


096.webp


102.webp


104.webp
 
Vackert en thai tjej kompis me frugan fråga om vi vill följa me ett par dar till Lao om ett par dagar ska fråga vart dom tänkt att åka där sen återkommer jag till dig me frågor
 
Äntligen har det blivit lite svalare! Man kan känna en viss svalka i havet. Fortfarande lika klart.
I måndags hade vi middagsgäster. 2 par. Vi bjöd på laxmacka (grovt bröd, salladsblad, rökt lax, mangosalsa och korslagda vårlöksstrå!), dubbelmarinerad fläskfilé med potatisgratäng (grönsakerna glömde jag att koka) och mangomousse. (Mixa köttet av 2 mango, vispa,hårt, 1 äggvita, vispa 2 dl grädde. Blanda allt försiktigt med en gaffel. Räcker till 4-5 personer- Häll i skålar och ställ dem i kylen en halv dag.

F.ö. har det varit lugna veckan. Inget särskilt har hänt. Rörmockaren, som skulle ha kommit i onsdags, har vi inte sett till. Vi väntade hemma hela onsdagen, men nu skiter vi i det....

1988 åkte vi till Indien. Kulturkrock så det small! Om du vill komma med goda råd om hur landet ska lösa sina problem så stanna högst 14 dagar. Sedan sätter den stora förvirringen in.
Allt är annorlunda. De rikaste rika och de fattigaste fattiga.
Vi landade i Deli, tog in på ett billigt hotell med AC. När vi satte på den lät det som om tåget körde genom rummet. Svettas eller bli döv var frågan. Det fic bli en blandning av varje.
Vi gick ut för att äta något och fick något som såg ut som ostomelett. Inga bestick alls. Alla åt med fingrarna. Vi med. Men den var god!
I myllret bland folk och försäljning gick kor och tog en tugga här och en där.
En dag åkte vi till Agra och såg Thai Mahal. Otroligt vackert. Efter någon vecka i Deli skulle vi åka till Nepal. Very god bus. Very god! Jo tack. En skranglig skitbuss med små säten. Men vi for iväg. Det fanns en chaufför, en konduktör och en medhjälpare. Passagerarna bestod av en del indier, nepaleser, vi och ett gäng västerländska hippies.
Till en börja spelades öronbedövande musik. Folk bad dem sänka ljudet men inget hände. En av hippisarna blev galen och sprang vrålande fram och slog ner medhjälparfen. Sen blev dedt tyst.
Resan skulle ta 24 timmar men tog 48. I bussen röktes hasch så även våra ögon gick i kors. Tillslut fick jag hallusinationer! Vägkanterna var proppfulla med meterhöga små gummor...
I bland stannade bussen så vi kunde köpa något att äta. "Var är toaletten?" Evryware, madam! Och så pekade de ut i naturen.

Tillslut kom vi fram till Katmandu. Helt slut. Vi bara stöp i säng och sov ett dygn.
Fantastiskt spännande stad. En dag åkte vi österut för att kunna kolla in soluppgången på Mt Everest. Nog för att vi ville bo billigt men det första hotellet såg ut som ett outgödslat hönshus. Vi satt på varsin säng och glodde på varann. "Nej, fy sjutton" och så tog vi in på ett fint hotell! På morgonen blev vi väckta så vi kunde gå ut och se solens första strålar på BERGET! Fantastiskt!

Vi skulle stanna en vecka i Nepal, hade vi tänkt oss, men icke..
När vi kom fram till incheckningen (nu skulle vi allt ta flyget!) så sa de att vi inte hade visum till Indien! Inte hade vi en susning om att man måste ha det varje gång man åkte in i lande! (Ja, vi var otroligt korkade!). Och Indiska ambasaden i Katmandu hade stängt en hel vecka p.g.a. någon helg. Vi åkte in till staden igen och satt och kroknade ihop på ett hotellrum. I en dag. Sedan repade vi oss och tog bussen västerut, till Pohkara. Otroligt fin resa i ett underskönt landskap. I P hyrde vi cyklar och såg oss omkring. Annapurna syntes klart och tydligt och det såg ut att vara nära dit. Så vackert. Vi fick en fin vecka i P och var glada åt Ambasadens stängning!

Sen gick allt som smort. Nya visum och flygbiljetter till Varanasi!

I V blev vi adopterade av en cykelrikshaförare. Han var vår privatchaufför och guide de dagar vi stannade där. Vi såg offerljus sättas ut på Gange, vi åkte en båtfärd på Ganges och såg folklivet längs floden. Vi såg likbränning.

En kväll ville vi höra musik och cyckelmannen körde iväg med oss in i vindlande gränder. Vid ett kyffe stannade han och visade att vi skulle gå in. Jaha? Uppför en stege till andra våningen där det satt en man och spelade "raga". Helt makalöst! Musikanten hade uppträtt runt om i Europa och berättade för oss om musiken. Vilken kväll!

Vi tog sedan tåget till Calkutta men mer om det senare!

Kram
 
forts....

På tåget, på väg till Calkutta frågade konduktören vilka våra resplaner var. Vi berättade att vi efter C planerade att resa söderöver till Madras och Goa. Han sa att på vägen till Madrs måste vi absolut stanna till i Puri.( Det gjorde vi också, mer om detta längre fram.)

I Calkutta bodde vi på frälsningsarmens skitiga hotell. Efter lite skurning, av oss, blev det beboeligt. Utanför på gatan bodde familjer på kartongbitar.

Vi åkte till dödsgudinnan Kali´s tempel. Ohyggligt mycket människor. Man knuffade in oss fram till gudinnan. När vi inte ville offra pengar till henne åkte vi lika fort ut igen!

Vi åkte till Moder Teresas sjukhus för döende hemlösa. Rent, fint, värdigt. Där lämnade vi en donation i alla fall.

Efter Calkutta tog vi tåget till Puri, som konduktören hade rekomenderat. Underbart ställe vid havet. Inga turistfällor. Bara indier som semestrade där. Kvinnorna badade i hela sin sariutstyrsel, gubbarna i minimála små badbyxor. I närheten fanns ett av de erotiska templen och dit åkte vi och tittade. Man kunde bli generad för mindre!
En "kul" händelse: Under tiden hittills i Indien och Nepal hade vi handlat på oss massor! Ryggsäckarna som tillsammans vägde 7 kg när vi lämnade Sverige hotade nu att spricka! Från stationen i Puri klämde vi in oss i varsin cykeltaxi, som stegrade sig!
En hund låg vid vägkante med svansen ut i vägen, första "taxin" körde över svanse. YYL!! Ut med svansen och så körde nästa "taxi över den. YYl!!

Nu ska vi in till Rayong! Jag skriver mer i eftermiddag. Hej så länge!
 
Efter Rayongresan i måndags sov jag i 12 timmar. Förmodligen "solsting" och vätskebrist!

Hela Indien luktade skit, mänsklig avföring alltså. Längs banvallen hukade folk och uträttade sina behov. Jag sa" Aldrig mer Indien" men nu har jag ändrat mig. Skulle gärna resa upp till Darjeling (och Butan) någon gång.

Hur som helst. Vi kom till Madras. Ännu en spännande stad. Massor av hindutempel. Otroligt vackra med massor av skulpturer i olika färger. De flesta fick vi bara beskåda från utsidan.
Nere vid havet var det "tivoli" varje kväll. T.ex. flickan med två huvuden. Hon låg på en täckt brits och fnissade med båda huvudena!
I Madras köpte vi en elefant! Det är i utsirat trä. Mycket vacker. Väger 12 kg! När vi kom ut från affären och B bar elefanten under armen stannade en personbil och en man frågade vart vi var på väg." Till hotellet" sa vi. "Hoppa in så kör jag er" sa han . Och det gjorde vi. Så blev vi körda till hotellet! Vi tänkte inte en tanke på att det kunde vara farligt.

Efter Madras åkte vi till trädgårdsstaden Bangalore. Det jag minns bäst därifrån är jättelika parker med fantastisk växtlighet.

Så stod Goa på programmet! Vi hyrde ett rum hos en familj som bara bodde en liten bit från havet. Medan B gick på yogakurs (flera dagar) var jag bl.a. med på en skolavslutning för en av flickorna i familjen. Oändliga tal och lite uppträdande.
Vi badade i stort sett varje dag. Åt middag nere på stranden. Man gick dit och beställde vad man ville ha och sedan kunde man roa sig med något annat ett par timmar! Den godaste fisk, jag någonsin ätit åt vi på en liten "sandrestaurang". Den tillagades över en öppen eld i sanden. Det behövdes inget vräkigt Phoggenpholkök för 100 000 kr där inte!

På den här tiden fanns inte internet så kontakten med anhöriga skedde med brev och kort. De skickade post till olika GPO (general Post Office) och dit gick vi och letade post. Det var riktiga höjdardagar när det blev napp!

Vi åkte uppåt längs kusten en bit, till ett ställe som invaderats av hippis. Inte kul att se. Magra, världsfrånvända typer som sålde lite krafs för att få pengar till livets nödtorft
Vi var en vecka i Goa. Sista kvällen bjöd familjen på middag. Då åt vi upp tuppen som väckt oss kl 04.00 varje morgon! Det var med förtjusning vi satte tänderna i honom!

Nästa stad på önskelistan var Bombay. Där såg jag havssköldpaddor för första gången. Meterstora, helt otroliga! Vi kollade in alla sevärdheter som man "måste" se. Bl.a. India Gate. En triumfbåge. Vi tog också en promenad i Red Light Distrikt. Snabbt lärde vi oss att det var säkrare att gå mitt i gatan bland alla bilar än på trottoaren! Vad hade vi där att göra egentligen? Enbart deprimerande.

På tåget tillbaka till Dehli blev vi bestulna på vår kamera. Enda missödet på hela resan!

Vårt bagage vägde nu 62 kg. Man ville så klart ha överviktspengar men vi hade just inga kvar så vi slapp betala!
Vi hade köpt elefanten, handknutna stolsdynor (av barnarbetare i Nepal), handknuten dörrmatta, massor av sidentyg och "sidentyg", handbroderade tjocka draperier bl.a! Det mesta används fortfarande.
 
 

Liknande trådar

 
Tillbaka
Topp