Gummiträd, gummiplantage i Thailand

[Hans Svensson]

Att EU är sk-t har jag alltid tyckt röstade också mot eländet när det begav sig MEN det var ju många som ville att vi skulle gå med där och tom idag vill de ha in oss i euron, exempelvis Göran Persson och de flesta på högerkanten bl.a moderaterna. Bo Lundgren tyckte det var galet att underbalansera statsbudgeten och låna ut 100miljarder till EU men det gjorde Moderaterna med stöd av Socialdemokraterna, - så vi är nog i praktiken idag hårt knutna till EU valutan och hela detta eländiga projekt.
Håller med om att de förstört för bönderna i Sverige och mjölkbönderna här håller på att slås ut, tråkigt för oss konsumenter.
Instämmer, i många fall har de mycket högre livskvalitet i Thailand. Servitrisen jag nämnt tidigare har 2 döttrar med en svensk + en dotter med en thai som är uppvuxen här och pratar perfekt svenska och jobbar extra i restaurangen tillsammans med sin mamma. Jag nämnde det tidigare men jag känner henne inte närmare för att veta om hennes liv skulle varit bättre i Thailand.
Troligen är det de för de flesta men en del jobbar här och det får vi vara tacksamma för, speciellt vi som älskar thai mat.

 

[Krister]

Väldigt undvikande svar från rong, om hur mycket man kan tjäna per rai och år, på en gummiplantage.
Självklart ger det mindre i början men jag är intresserad av att veta hur mycket mitt x skulle kunna tjäna om dom nu börjar tappa hennes 28 rai för första gången efter sju år.
Jag har vart lite skeptisk till vad flera thaibönder sagt, tycker det verkar som en marginellt bättre investering jämfört ett fasträntekonto. Men det är som Rong även sa att det är marken som är den bästa investeringen. Oavsett var man köper skulle jag vilja säga så har mark hittills varit den bästa investeringen. Guld hade också mart bra om man köpt för tio år sedan men mark hade man säkert haft 500% på de tio senaste åren.

 

[Rong]

När det gäller gummifält är det vanskligt att komma med någon bestämd prognos, därför det är många faktorer som avkastningen på gummi är beroende av.
Efter 7 år kan man börja tappa träden, men omkretsen bör vara minst 45 cm ca 1m från marken och nu är inte alla träd lika, det kan variera grovleken, även det är på samma fält. Därför när man börjar tappa är det inte alla träd man kan öppna för tappning. Om träden skall hålla i genomsnitt en bra tjocklek fordras det att landet sköts väl med att röja bort sly och gödsla träden två gånger per år de här första 7 åren.
Sedan fordras det regn för att ge bra med gummi, men ett problem är att det går inte att tappa från träden när det regnar.
Därför finns det inga säkra avkastningar, många kommer med glädjekalkyler som är ingenting värda.
Jag kan väl säga ett land på 28 rai, en avkastning på 10 dagars tappning omkring 500 kg, sedan kan det vara lägre och högre beroende hur fältet skötes med gödsling och att det kommer regn.
Det är det gummi som kommer i kopparna från träden, där det tillsättes en stabilisator i koppen varje morgon efter tappningen.
Vid tappningen om tapparen skär djupt kommer det mera gummi men då är också risken att träden blir skadade, alltså lagom är bäst.
När man åker omkring där det finns gummifält kan man se fält som är 7 år och äldre men träden är alldeles för smala och en tappning ger mycket lite, orsaken är att landet och träden har inte blivit skött om, med att gödsla och röja bort sly de första 7 åren.
Många börjar tappa också för tidigt och de är klart de är hungriga på inkomster.

 

[Hans Svensson]

Hur sätts priset - går allt gummi på export?

Mvh Hans Svensson

 

[Rong]

Det finns en handel med kontrakt som bestämmer priset på samma sätt som andra råvaror, som järn, kol, kaffe m.m.
Det är tillgången och efterfrågan som bestämmer priset, idag finns det stor tillgång och liten efterfrågan på gummi som gjort att priset gått ned.

Thailand producerade 4,17 miljoner ton gummi 2013 på 18 miljoner rai.
Av det går 88% på export huvudsakligen till Kina. Thailand är världens största exportör av gummi. Exporten var totalt 3,6 miljoner ton 2013.
Thailand, Malaysia och Indonesien har diskussioner om att bilda en kartell för att hålla upp priset på gummi.

 

[Hans Svensson]

Gummit i bildäcken kommer till stor del från Thailand och Indonesien. Här tappas gummiträden under några få, intensiva månader per år av arbetare som står längst ner på den sociala skalan.

Thailand är världens största gummiproducerande land, tätt följt av Indonesien. Den största delen av naturgummit, 70 procent, går till tillverkning av bildäck. Men avståndet mellan arbetaren som tappar gummiträden och de multinationella företag som står för däcktillverkningen är mycket långt.

Det allra mesta av gummit går på export. Tillverkningen av däcken sker i fabriker i Europa, Kina och Japan. Det är också få däckföretag som äger gummiodlingar i Thailand och Indonesien, trots att gummit är deras viktigaste råvara.

Våra medarbetare åkte till Phang Na, ett av de största distrikten för gummiodling i södra Thailand. Träden växer ofta på små odlingslotter, som ägs av thailändska bönder. Men även om odlingslotterna är små har bönderna gästarbetare.

Vi såg enbart immigranter från Burma som arbetade med gummiträden. En förklaring är att distriktet ligger nära gränsen till det betydligt fattigare Burma. I hela Thailand är ungefär 40 procent av arbetarna vid gummiodlingarna immigranter från Burma.

Många kommer med sina familjer och bor i mycket enkla bostäder invid odlingarna. De stannar i flera år för att kunna skicka pengar hem till Burma, och för att kanske kunna spara ihop en slant så att de kan återvända hem och skaffa en egen odling. De unga män som kommer själva arbetar ofta vid större odlingar och bor då flera tillsammans i ett rum.
Skåror i träden

Arbetarna börjar redan på natten eller under tidig morgon med att skära skåror i träden och fästa skålar under för det flytande gummit att droppa ner i. Efter några timmar går de runt och samlar upp gummit och bär iväg det till uppköpare.

En arbetare har 500–1 000 träd per arbetspass. För att klara av det måste han ofta ta hjälp av sin fru och sina barn. På grund av monsunen kan träden bara tappas under en del av året. Från november till februari tappas de intensivt, sedan mindre intensivt eller inte alls.






Om det regnar kan träden inte tappas, och då får arbetarna heller inte betalt. De månader som träden inte kan tappas måste arbetaren försöka få tag på andra tillfälliga påhugg. Ersättningen beror helt på det kraftigt varierande världsmarknadspriset. Förra året började det sjunka, och nu är det hälften av vad det var för drygt ett år sedan.

Arbetaren brukar få 40 procent av förtjänsten, resten tar markägaren. Lönen är gemensam för hela familjen; de får inget extra för att flera familjemedlemmar har hjälpts åt. Något förhandlingsutrymme med den lokale uppköparen finns inte; han är i sin tur bunden till det pris han får av nästa handelsled.

Sammantaget under året har arbetarna en inkomst under nivån för minimilön. Någon svält eller direkt armod kunde inte våra medarbetare se. Men familjerna lever mycket enkelt och har efter det senaste prisraset inte längre råd att spara eller skicka pengar hem till Burma.

Om priserna fortsätter att sjunka har de heller inte råd att låta barnen gå i skola. Skolorna ligger ofta långt ifrån odlingarna, och skolskjutsen dit är dyr.

Tuffa bekämpningsmedel
http://www.radron.se/granskningar/dackgummi

 

[Hans Svensson]

Gummit i bildäcken kommer till stor del från Thailand och Indonesien. Här tappas gummiträden under några få, intensiva månader per år av arbetare som står längst ner på den sociala skalan.

Thailand är världens största gummiproducerande land, tätt följt av Indonesien. Den största delen av naturgummit, 70 procent, går till tillverkning av bildäck. Men avståndet mellan arbetaren som tappar gummiträden och de multinationella företag som står för däcktillverkningen är mycket långt.

Det allra mesta av gummit går på export. Tillverkningen av däcken sker i fabriker i Europa, Kina och Japan. Det är också få däckföretag som äger gummiodlingar i Thailand och Indonesien, trots att gummit är deras viktigaste råvara.

Våra medarbetare åkte till Phang Na, ett av de största distrikten för gummiodling i södra Thailand. Träden växer ofta på små odlingslotter, som ägs av thailändska bönder. Men även om odlingslotterna är små har bönderna gästarbetare.

Vi såg enbart immigranter från Burma som arbetade med gummiträden. En förklaring är att distriktet ligger nära gränsen till det betydligt fattigare Burma. I hela Thailand är ungefär 40 procent av arbetarna vid gummiodlingarna immigranter från Burma.

Många kommer med sina familjer och bor i mycket enkla bostäder invid odlingarna. De stannar i flera år för att kunna skicka pengar hem till Burma, och för att kanske kunna spara ihop en slant så att de kan återvända hem och skaffa en egen odling. De unga män som kommer själva arbetar ofta vid större odlingar och bor då flera tillsammans i ett rum.
Skåror i träden

Arbetarna börjar redan på natten eller under tidig morgon med att skära skåror i träden och fästa skålar under för det flytande gummit att droppa ner i. Efter några timmar går de runt och samlar upp gummit och bär iväg det till uppköpare.

En arbetare har 500–1 000 träd per arbetspass. För att klara av det måste han ofta ta hjälp av sin fru och sina barn. På grund av monsunen kan träden bara tappas under en del av året. Från november till februari tappas de intensivt, sedan mindre intensivt eller inte alls.






Om det regnar kan träden inte tappas, och då får arbetarna heller inte betalt. De månader som träden inte kan tappas måste arbetaren försöka få tag på andra tillfälliga påhugg. Ersättningen beror helt på det kraftigt varierande världsmarknadspriset. Förra året började det sjunka, och nu är det hälften av vad det var för drygt ett år sedan.

Arbetaren brukar få 40 procent av förtjänsten, resten tar markägaren. Lönen är gemensam för hela familjen; de får inget extra för att flera familjemedlemmar har hjälpts åt. Något förhandlingsutrymme med den lokale uppköparen finns inte; han är i sin tur bunden till det pris han får av nästa handelsled.

Sammantaget under året har arbetarna en inkomst under nivån för minimilön. Någon svält eller direkt armod kunde inte våra medarbetare se. Men familjerna lever mycket enkelt och har efter det senaste prisraset inte längre råd att spara eller skicka pengar hem till Burma.

Om priserna fortsätter att sjunka har de heller inte råd att låta barnen gå i skola. Skolorna ligger ofta långt ifrån odlingarna, och skolskjutsen dit är dyr.

Tuffa bekämpningsmedel
http://www.radron.se/granskningar/dackgummi

Hämtat från Råd&Rön, se länken...Intressant, finns även film där som visar exakt hur gummit tappas och sedan kan man följa kedjan hur det hanteras.

 

[Rong]

Råd & Röns artikel är till stor del korrekt, de har fel med tappningstiderna som är från april till januari när löven från träden börjar falla.
För att tappningen i april skall kunna påbörjas fordras regn för gödningen och för att träden skall ge gummi erfordras regn.
De stället som de beökte var nära gränsen till Burma som gjorde att det fanns många gästarbetare från Burma där, men det säger inte att så är fallet över hela Thailand.
Det är många markägare som själva tappar men har de mer än 1200 träd måste de anlita tappare därför en person hinner med ca 600 träd på en natt och ett område på 15 rai innehåller ca 1200 träd, träden tappas varannan natt vilar en natt.
Många thaiare är intresserad att tappa gummi på procent, tidigare var det 40 % till tapparen men nu genom att priset är lågt är det vanligt med 50%.
Många har egna risodlingar och tapioca odlingar av tapparna, som gör att de kan göra annat om de får en ledig natt genom regn, sedan behövs också någon vilonatt.
Jag skulle tro att de här gästarbetarna har bra inkomster med gummitappningen än om de skulle ha gjort något annat , därför det är känt att de är inte överbetalda i andra branscher.
Råd & Röns propaganda för fackföreningar kan inte göra något annat, utan att det blir en kostnad för tapparna.
De som tappar gummi är medvetna om spelreglerna och att vid regn kan de inte tappa, utan det är värdsmarknaspriset på gummit som styr inkomsten för tapparna och det kan inga fackföreningar göra någonting åt.
Där Råd & Rön besökte stället tömde de det flytande gummit efter att det slutat rinna till koppen i någon hink som tapparen gick omkring och gjorde efter avslutat tappning.
Det är mycket lättammare att gå omkring och sätta till en härdare i varje kopp som gör att gummit stelnar och sedan tömma kopparna efter ett visst antal dagar.
Därför de tömde vätskan varje dag skulle jag tro har att göra med stölder i det området, om gummit ligger i koppen kan de gå omkring och stjäla gummit.
Sedan har de fel med ogräsbekämpning, när träden är 7 år är det minimal ogräbekämpning, sedan finns det ett växtgift praquet som är inga problem att handskas med, men man skall använda skyddsmask, gummistövlar och långa gummihandskar och handska giftet med respekt. Thaiarna använder sällan något skydd alls som är dumt.
Man kan också använda röjsåg med klinga för gräs och sly, men bespruting är enklare och effektivare.

 

[Rong]

Militärregeringen har sålt ut halva lagret av de 200.000 ton gummi som funnits i lager, enligt uttalande från regeringen.
De här 100.000 ton som såldes var priset 62,60 Baht per kg något över marknadspriset.
Den tidigare regeringen betalde för gummit 100 Baht per kg. De betalde odlarna 10% över marknadspriset och sedan lagrades gummit på samma sätt som med riset.
Resterande 100.000 ton förhandlar regeringen med tre företag att sälja det också.
Thailand är världens största producent av gummi 2013 producerade de 4,2 miljoner ton och exporterade 86%.
Det här gummit som fanns i lager försämras kvaliten på och sedan är det lagerkostnader och är en press nedåt på värdsmarknadspriset med en producent med stora lager.
Man kan påstå den policyn som den förra regeringen bedrev för ris och gummi som är två viktiga jordbruksprodukter var helt förödande på priset för råvarorna och orsakade enorma kostnader för staten.