Tant i Thailand

 
Om en dryg vecka åker jag till Thailand för årets vinterförvaring.
I nytt boende eftersom det varit inbrott och förstörelse i den tidigare lägenheten. Men jag tror detta kan bli bra. 15de våningen, utsikt över havet.
Berättar mer när jag är på plats.
 
Trevlig resa och ha en härlig vinter Ragnela, det är du värd. Om du har tid får du gärna fresta oss frusna stackare med lite goa bilder, det värmer mer än du kan ana. :wai:
 
"ragnela " sa:
Om en dryg vecka åker jag till Thailand för årets vinterförvaring.
I nytt boende eftersom det varit inbrott och förstörelse i den tidigare lägenheten. Men jag tror detta kan bli bra. 15de våningen, utsikt över havet.
Berättar mer när jag är på plats.


Tja!
Jag har nu läst färdigt denna tråden och är djupt imponerad av dig, av din berättar/skrivförmåga.
Jag ser fram emot att få läsa mer om dig och din vardag där borta.
Trevlig resa och jag hoppas att du kommer att trivas i ditt nya hem.
 
Från slutet av oktober förra året till början av mars i år var jag i Thailand. Efter 2 hjärtinfarkter under sommaren hade jag en del läkarbesök att klara av innan jag kunde resa ner. B åkte en månad före mig. Tur var det! När han öppnade dörren till lägenheten på Precca såg det förskräckligt ut. Moppen låg i småbitar över hela golvet. Motor o bensintank var borta. Dörren på baksidan var öppen och det var den vägen tjuvarna tagit sig in o ut. Över muren som ramar in bakgården. Den gamla tjockTVn var borta och en hel del annat. Bl. a. köttkvarnen Huskvarna nr 10. Men kniven o malskivan hade jag tagit med hem till Sverige för slipning så det missade skurkarna.

Hur som helst. B tog in på hotell. Han visste om en ledig etta i höghuset New World och kontaktade ägaren och fick hyra den. Närmsta tiden fick han hjälp med att flytta grejor från det tidigare boendet till det nya.

Glad blev jag! De senaste åren hade jag inte trivts på Precca. Området förföll, poolen saknade vatten de sista åren. vakter o städare försvann p.g.a. pengabrist.

Den nya lägenheten är mycket mindre men här är jättebra. Alltid personal, super ren pool, 50 m till havet, vidunderlig utsikt från 15.de våningen där vi bor!

Nu har vi också mycket närmare till restauranger o småaffärer. B köpte en ny moppe som vi far runt på. Cyklarna, som vi lyft in i den stölddrabbade lägenheten (såväl som moppen) var oskadda så de har också flyttat hit. Och jag fick en ny köttkvarn av goda vänner!

Om någon undrar över försäkring så hade/har vi ingen egendomsförsäkring. Det vi blev av med var inga dyrbarheter och hålla på att krångla med polis o försäkringsbolag har vi ingen lust med.

Vi hade som vanligt dubble entery Visa och i jan 2014 gick vår visumresa till Sumatra. Den berättar jag om i nästa inlägg!
 
Gott att du fortsätter din berättelse nu Ragnela, tack för det. Skönt att höra att du har återhämtat dig från hjärtinfarkterna och att ni trivs i den nya lägenheten. Nu ser vi fram emot nästa avsnitt, Sumatra låter spännande. :wai:
 
Tack för att du berättar. Ägde ni den stöldrabbade lägenheten eller hyrde ni? Om ni ägde gick det sälja den. Låter inte så trevligt utan vatten i poolen mm.

Skönt att du återhämtat dig och skriver. Ser fram mot nästa inlägg.
 
"ragnela " sa:
Om en dryg vecka åker jag till Thailand för årets vinterförvaring.
I nytt boende eftersom det varit inbrott och förstörelse i den tidigare lägenheten. Men jag tror detta kan bli bra. 15de våningen, utsikt över havet.
Berättar mer när jag är på plats.

Ohh! Välkommen tillbaka Rangela, efter kroppens sviktande, j-kla otur med inbrottet och moppen, men samtidigt ett stort haha över att tjuvarna stal maskinen och inte fick med knivar till denna... >:( ;D >:(

Jo-Be
 
Hej och välkommen tillbaks Ragnela. Hoppas hälsan stannar med dig och gör allt det du vill göra!
 
Det var den 28 dec 2013 vi tog tåget från Bangkok Till Butterworth i Malaysia. Thailands sovtåg är utmärkta! Billigt och bra!

Vi tog oss med färjan över till Penang och tog in på ett skapligt hotell. (Med ålderns rätt har vi höjt oss ett par snäpp över råtthål).
Vi flög sedan från Penang till Medan på Sumatra. Det tog ca 1 tim. Tog buss in till staden och hittade ett ställe att bo på. Vi hade tänkt oss att åka till ett ställe som heter Bukit Lawang. Värdinnan försökte sälja en dyr "tur" till oss men vi ville bestämma själva vad vi skulle göra, bo och hur känge vi skulle stanna. Det slutade med att vi fick åka med i "tur" bussen för en bråkdel av priset!

Genom B L rinner en strid flod. Vi fick gå över den på en gungande hängbro och blev visade till ett guesthouse som var helt ok. God mat på restaurangen och utsikt över floden. Eftersom det drog i hop sig till nyårsafton var hela B L fullt av indonesiska turister. Inga västerlänningar. Man sov under uppspända presseningar längs flodstranden. På natten ösregnade det och vattnet forsade genom deras sovgemak. På nyårsdagens morgon var hängbroarna över floden proppfulla med folk som gick fram o tillbaka. Och vi glodde allt vi kunde! Spännande!

B L ligger vid foten av ett berg där det finns vilda orangutanger. B och en guide gav sig av in i djungelen. Om det var framkomligt för äldre damer (mig) skulle jag gå med en tur dagen efter.
B o guiden träffade på orangutanger och B var jättenöjd med turen. Men det hade varit jobbigt att klättra upp för sluttningen. Ingen stig och de fick hala sig upp i lianer. B hade gympaskor men guiden var barfota! Inget för mig alltså!

Vi stannade några dagar i B L. Prommenerade längs flodens båda sidor. Tittade på ungdommar som åkte innerslang i floden. I djungelen finns en orangutang som heter Mina. En ilsk typ. Vi träffade en kille som visade ärr efter Minas tänder på överarmen. Hon hade snott en ryggsäck från en turist och när killen ryckte tillbaks den blev hon sur! Till sjukhus för att bli hopsydd tog det 4 timmar!

Tidigare i livet har vi svurit på att inte åka långa bussresor. Inte över 5-6 timmar. Men vi fick en black out och bokade in oss på en 14 timmars till Banda Aceh! Vi kunde inte lista ut hur vi annars skulle ta oss dit. Efter några timmar skulle vi byta buss. Vi fick vänta i en lokal som hade ett jätteprtrått av Hitler på väggen!

Nåja. Vi kom ju fram till slut i alla fall.
B A var otroligt interesant. Jordbävninge som orsakade tsunamin 2004 (?) var just utanför B A, i havet. 250 000 personer i provinsen omkom. I staden var förödelsen gigantisk. Man har byggt upp ett museum som visar, på ett mycket informativt sätt, vad som hände och mycket om återuppbyggnaden.
Vi såg bl.a ett stort skepp som av vågen förts 4 km in i land!
Eftersom vi är bortskämda västerlänningar började vi nu gnälla över att vi inte hittade god mat någonstans och inga mat affärer. Här på norra Sumatra är det ingen turism att tala om. En o annan holländare träffade vi på, annars är det Indonesiska turister. Men vi hade l'st om en ö som heter Pulau Whe som skulle ha fina snorkelvatten så vi åkte dit. En ö som är som ett berg med stränder med "hotell" runt om.

forts följer.....
 
forts....

taxin släppte av oss och vi skulle börja nedstigningen för en brant trappa. Stegen var lagda av oregelbundna stenar och på något av de översta trappstegen trampade jag snett och vrickade foten! Ont som katten! B fick ta vår packning och gå ner medan jag stod kvar och kved. Efter en stund kom en ung man som jag fick hänga på och ta mig ner, med hjälp av. Väl nere sa B att det inte fanns något ledigt rum!! Då fick jag en brytning!
Men värden slängde ut en kompis från en bungalow och vi fick ta den. Jättefin! Där låg jag i hängmattan på verandan, på dagarna och såg ut över det blå havet. Och fick maten serverad.

B tog sig ut på en snorkeltur men blev besviken. Det finaste snorkelvatten vi hittills har sett var vid ön Tioman i Malaysia. F.ö fanns inte mycket att göra. D.v.s. jag kunde inte ta mig någonstans de 3 första dagarna. Så vi beslutade oss för att ta oss tillbaka till B A.
Efter en mödosam klättring uppför trappen tog vi taxi, färja, taxi till BA.
Vi var inte så sugna på lång bussresa tillbaka till Medan och tog flyget!

Jag var gnällig och maten fortsatt usel så vi drabbades av akut hemlängtan (till Thailand). Dagen efter flög vi till Penang (och åt en himmelskt god Grekisk sallad, på flygplatsen!) Efter ett par timmar kunde vi flyga till Bangkok och sen blev det taxi hem! Taxi hit fr BKK kostar ca 500 sv kr!

Så i stället för att stanna 1 mån. som vi hade tänkt, på norra Sumatra blev det bara halva tiden. Men nu börjar jag fundera på om vi inte ska ta oss dit igen någongång och kolla in det vi missade. Vi får se.

I år kommer årets visumresa att gå till Laos. Vi tar tåg fr BKK till Nong Khai som ligger vid gränsen till Laos. Vi tänker vara där knappt 2 veckor. På hemvägen ska vi träffa min systers barnbarn som går i skola i Udon THani och kanske titta på ett tempel byggt av ölflaskor i Si Saket.

Vi hörs!
 
Vilka fantastiska äventyr ni har varit ute på Ragnela. Det är sådant jag har velat göra men jag har inte vågat, har väl varit feg för att bo alltför primitivt bl a. Starkt gjort av er. Jag ser fram emot fortsättningen. :wai:
 
Visumresan 2015 gick som tidigare sagts till Laos.
Tåg med sovplats till NongKhai, som ligger mycket nära gränsen till Laos. Bara Mekongfloden skiljer de båda länderna åt. Gränspassager gick smärtfritt och vi tog en transport in till huvudstaden Wietianne. För några år sedan när vi var här bodde vi några nätter på ett mycket bra hotell, som vi glömt namnet på. Vi bad att bli avsläppta inne i stan och tänkte att vi kanske skulle känna i gen oss. Det gjorde vi! Bara en liten bit ner på gatan låg hotellet. Det hade bytt namn men var sig likt för övrigt!
Vi hade tänkt stanna i Laos ca 14 dagar. De första dagarna i W och sen fick vi se. Vi läste om en lodge vid en flod inne i djungeln och det lät ju bra! Dit tog vi oss med först en skraltig lokalbuss och sedan en " båt" som mest liknade en urholkad trädstam. Plötsligt stannade båten och föraren pekade uppför en tvärbrant lerig flodbank. Milda makter! B fick kravla upp först med våra ( små!) ryggsäckar, sen fick han halka ner och släpa upp mig! Väl uppe fanns en liten stig som vi följde en bit. Och där låg lodgen! 6 stycken fina hyddor med utsikt över floden. En restaurang och något skjul ( köket). Resten var till stor del uppätet av termiter och statt i stort förfall. Ägaren var en svensk man. Han ljög om allt! Men lätt att genomskåda och hyddan var fin och maten var god? Vi var de enda gästerna och här fanns absolut inget att göra. Enligt annonseringen kunde man bada i och åka båt på floden. ( Halka ner och släpas upp och någon båt fanns inte) eller man kunde gå djungelpromenader ( oröjda stigembryon). Men vi stannade 3 nätter, läste medhavda böcker och njöt av den vackra utsikten över floden och tystnaden!
Vi såg att det fanns en väg och efter 15 min på ett traktorsläp kom vi till busshållplatsen! Samma skraltiga buss tog oss till W. På vägen bestämde vi att vi skulle ta oss till gränsen och lämna Laos och på kvällen checkade vi in på Mekong guesthouse i Nong Khai.
NK var mycket större än vi trodde! Min systerdotter och hennes mamma tog väl hand om oss. Visade oss fantastiska sevärdheter, som vi inte hade en aning om att de fanns. Tog oss med på morgonmarknad och fick smaka på olika maträtter. Spännande! En kväll blev vi bjudna på middag på en Vietnamesisk restaurang. Det var bland det godaste vi någonsin ätit! Veganskt, supernyttigt. Vi fick veta att restaurangen levererade mat till kungahuset i Bangkok. Vi hälsade på familjen i deras hem. Där satt lilla mormor med bruten arm och illorange kort hår! Jag hade frågat om mormor ville ha något som vi kunde köpa som present. " Om min mormor vill ha något, så har hon det redan" sa A!
Nattåg tillbaka till Bangkok och snart var vi på Mae Rhum Phung i gen.
 
Sista visumresan! Inte senaste utan sista!
Efter 11 vintrar i Thailand kommer vi i fortsättningen att välja andra resmål på vintern. Anledningarna är fler. Lång resa, dyr försäkring, långt för anhöriga att hälsa på och fler därtill. Men vi är nöjda och tacksamma för tiden vi har vistats här!

Först tänkte vi åka till Cambodja på årets visumresa. Bl.a. Till ön Koh Rong. Men det kom ett brev från min doktor. " Håll dig borta från solen!". Ja, ja! Så då valde vi norra Myanmar i stället!

Vi ville absolut vara med vännerna och fira nyårsafton och vi skulle vara ute ur landet den 2/1. Och vi bor utanför Rayong! På nyårsdagens morgon var vi nere, utanför vårt Condo och tittade på när munkarna kom. De fick massor av gåvor och som tack välsignades folk och hus. Så blev det lite frukost för oss och så i väg. Med bathbuss, minibuss, skytrain, metro och sovtåg. Tidigt på morgonen den 2/1 kom vi fram till Chanh Mai. Först buss till Chang Rai och sedan skraltig lokalbuss till Mae Sai, precis vid gränsen. Smidig gränsövergång och så var vi i Myanmar. Gränsstaden heter Thakilenk. Vi tog in på Nich's hotell som vi bokat i förväg. Rent, fint, underbara sängar och trevlig, hjälpsam personal! När vi inte hittade växlingskontoret följde en kille med och visade vägen! Vi stannade 2 nätter. Åkte en rundtur med en tuktuk och fick se stadens sevärdheter. Bl.a. Fina tempel. Precis i vår smak. Staden är backig och vi hade aldrig orkat gå den här rundan.
Nästa stop var staden Kengtung ca 10 mil norrut. Bussresan tog ca 5 timmar. Bra väg men krokig och backig. Vackert landskap med böljande kullar och små byar.
I K. Hade vi bokat rum på Harrys guesthouse. Gör inte det! Skitställe som ligger flera km i utkanten av själva centrum. Inga lokala transporter så man fick be om skjuts av sonen i huset. Krångligt och dyrt och obekvämt. Nu fick vi också reda på att vi inte kunde komma vidare norrut landvägen, som vi hade planerat. Stängt för utlänningar! Farligt område med bovar, banditer och militärer. Så vi fick göra lite ändringar i planerna. Det blev flyg till Mandaley. Men det innebar att vi fick stanna en natt till i råtthålet! Varför bytte vi inte inkvartering? Antingen för dyrt för oss eller utanför stan.
Mitt i staden finns en liten sjö som vi promenerade runt och det fanns en morgonmarknad precis utanför Harry's och en stor marknad nere i staden. Inga turister. Vi såg inga västerlänningar alls de första dagarna.
Trots den usla inkvarteringen ( inget lakansbyte i de usla sängarna mellan olika gäster!) var vi nöjda med att vi sett denna lilla genuina Myanmarstad.
Mandaley är en underbar stad! Hur mycket som helst att titta på. Och det gjorde vi! Först ett par dagar och sen tänkte vi ta tåget norrut till den lilla staden Hsipaw. Men tåget gick kl 4 på morgonen! Och det pallade vi inte så det fich bli minibuss i stället.
Fortfarande mycket bra vägar, men mycket kringelikrokar upp och ner för bergssidor och mycket tung trafik. I H blev vi körda till Mr Charles guesthous, som vi valt. Kanonställe! 35 US dollar natten. Rena lyxen! Kalla nätter så här långt norrut men värmepump på rummet. Soliga, varma dagar med härlig luft. En hel del turister. Mest ungdomar. Vi är alltid äldst! De unga och spänstiga gick på trekkingturer i omgivningarna. Vi gick runt i staden och tog transport till en del sevärdheter. Bl,a ett tempelområde som kallas Lilla Bagan. Med en Budda i förgylld bambu. Lär vara den enda i sitt slag.
Från H kan man åka någon timme norrut till Lasio men sen är det stopp. För utlänningar. Det finns organiserade turer till rubin och jade gruvor (?) men de är hiskeligt dyra. Myanmar gränsar i norr bl.a. till Tibet. Myanmars högsta berg är över 6000 m högt och hör till Himalaya. Spännande men oätkomligt. För oss.
Längs järnvägen mellan Mandaley och Hsipaw finns världens längsta järnvägsviadukt i trä. Den ville vi se! Vi var i god tid på den lilla järnvägsstationen. Och väntade. Och väntade. Tyvärr var tåget försenat några timmar. Och några timmar till. Och faktiskt tänkte det inte komma alls i dag då det hade gått sönder! Så dags för omplanering igen! Vi tar lokalbussen till Mandaley sa B och jag. Ni kan väl inte åka lokalbuss sa andra västerländska resenärer. Vi tar taxi! Klart man kan åka lokalbuss sa vi och så gjorde vi det! Faktum är att vid sista matraststället var vi före taxiåkarna, som såg lite snopna ut!

Fortsättning följer......
 
 

Liknande trådar

 
Tillbaka
Topp