Flytta till Thailand vid uppnåt pensionsålder

[Anonym]

Hur tänker ni?
Mina planer är helt klart att flytta ner så fort jag bara kan, även om jag också inser att planer kan ändras i framtiden.

 

[Rolf]

Köper en kåk så fort vi kan och så kör vi både SW ochThai

 

[Anonym]

Har lovat morsan att vara kvar så länge hon vill bo kvar i huset, därefter tar vi vårt pick och pack och drar ner så fort vi kan.

 

[Anonymius]

Ja, det är väl vad vi alla här önskar och givetvis är det ju också min dröm. Får säga som PO, planer kan ändras, svårt att så kategoriskt säga, men målet är ju det, man skall bara finna den rätta vägen till målet!

Jag inser ju med all tydlighet nu sen jag träffat min dam, innan har jag aldrig lagt så många veck i pannan på det, att skall jag nå det målet håller det ju inte att slava på en kommunal inrättning med pisslöner, utan här krävs det ju helt andra resurser för att det skall kunna realiseras.

Innan tänkte jag aldrig på boende, dam eller en framtid där, men nu har ju en ny värld öppnats för mig.

Mvh Peter

 

[Berralund]

När jag träffade min fru så tänkte jag direkt att vi kommer att flytta ner när det är pensionsdags. Men nu är det inte lika självklart längre. Vi har ju två barn i Sverige nu som skall börja i skolan, och innan den är avslutad så kan det knappast bli aktuellt att flytta ner. Min gissning sen är att barnen kommer att rota sig i Sverige och vill sen inte flytta till Thailand.

Det hindrar naturligtvis inte mig och frugan att flytta ner när dom är "flygfärdiga", men det lär ju dröja minst 14-15 år. Och det blir 7-8 år efter min tilltänkta pension. Sen beror det också lite på den politiska situationen i Thailand dessutom.

Så svaret blir delvis, av praktiska skäl.

 

[JBK.Ltd.]

Ja! Vad ska man säga om det här...

Jag, själv hade en tanke att bosätta mig i thailand före pensionsåldern, i det fallet så tänkte jag att min senaste yrkesmerit som sjöman skulle hjälpa till eller rättare sagt att snabba på min pensionsplan och trygga en säker inkomst. Men tyvärr så har ju den biten blivit lite naggad i kanten pga. hur arbetssittuationen ser ut för en sjöman idagens läge, så den planen har fått sig en omstrukturerning och involverar att öppna ett eget företag i Thailand.

Då tillsammans med frun, hon har ju redan kunskapen om hur man sköter om papper och fakturering i ett företag som hon delvis är ägare i. Där känner jag att hon är starkare, medan jag själv, urusel i pappershantering, jag får vara glad över mina byggnadstekniska och mekaniska kunskaper som finns till hands och kanske kan jag få användning för dessa, möjligtvis också inbringa en stadig slant i plånboken, fram till pensionen...

Jo-Be

 

[anubaan]

Några råd till er som är tveksamma till en bosättning i Thailand:

1. Var inte så ängsliga för ekonomin. Jag tar ut min pension vid 63 år ålder. Den pensionen hade jag knappt överlevt på i Sverige. I Thailand har jag en månadsinkomst på ca 60 000 Tbh det är ca 10 ggr mer än den som en fabriksarbetare har och 2 til 3 ggr större än en universitets lärare. Det räcker gott till boende, mat och nöje.

2. Tänk stället på hur du skall klara vardagen, se till att du har något att göra och då menar jag inte ett regelrätt arbete. Om man har ett pensionärs uppehållstillstånd så är det omöjligt att få arbetstillstånd. Om man har uppehållstillstånd baserat på äktenskap så är det också i praktiken näst intill omöjligt att få ett arbetstillstånd. Har du ingen hobby eller förmåga att hitta på kul saker att göra -stanna hemma. Annars är risken att du går och har tråkigt och som följd av det börjar dricka alldeles för mycket.

3. Var säker på att du kan bygga upp ett socialt nätverk av släktingar och andra faranger. Om det inte går så är du lika illa ute som om du inte kan hitta på något att göra.

Ta nu inte ovanstående för absoluta sanningar, det är bara lite råd baserat på mina alldeles egna funderingar.

Det är nu bara ett år kvar tills jag kommer att få uppleva om det stämmer också i verkligheten.


I all välmening
/Anubaan

 

[Birger LKPG]

Skulle aldrig klara av att bo där nere har för mycket intressen här i Sverige,sedan skulle jag få flytta själv för tjejen vill inte flytta ner för det är för varmt
Därimot ett par tre månader om året skulle nog gå bra.
Fast man är ju inte sämre än att man kan ändra sig

 

[Rolf]

Det låter väldigt bra, jag ska flytta när jag får pension, då ska jag göra det och det. Jo mors, när har saker och ting blivit som man tänkt sej oavsett var du bor.
Skit i alla goda råd om alla måsten när man skaffar sej ett nytt boende.
Är man normalt funtad och inte är en alkis eller pundare så löser det sej med fritiden. Det är ju samma problem med att flytta i oavsett vart i värden.
Vill man sitta på altan och läsa resten av livet så är ju det ok, måste man ha folk omkring sej hela tiden så söker man ju upp den gemenskapen.
Det finns lika många sätt att trivas som det finns människor.
Allt beror ju på en själv och vad man vill.

 

[Rolf]

Så du menar att man inte får ha en åsikt för då tar man död på en tråd. Skitprat.
Jag vill bara tala om att det går att flytta utan att engagera sej i allt och alla.
Det står väl var och en fritt att ta åt sej goda råd. Men att lyda dom blint kanske inte alltid passar.
Dom erfarenheter som du har av livet i Thai är ju inget facit. Utan man tar det som känns rätt och gör sen med resten på det sätt som passar en själv.
Nu pratar jag enbart om den tid man har och inte alla bestyr som dom lägger på oss som vill flytta och bo i detta land.

 

[Kycklingen]

Amen!
Åsikter vill vi ha. Det som är bra för den ena kanske inte är bra för den andre.

 

[anubaan]

Några råd till er som är tveksamma till en bosättning i Thailand:

1. Var inte så ängsliga för ekonomin. Jag tar ut min pension vid 63 år ålder. Den pensionen hade jag knappt överlevt på i Sverige. I Thailand har jag en månadsinkomst på ca 60 000 Tbh det är ca 10 ggr mer än den som en fabriksarbetare har och 2 til 3 ggr större än en universitets lärare. Det räcker gott till boende, mat och nöje.

2. Tänk stället på hur du skall klara vardagen, se till att du har något att göra och då menar jag inte ett regelrätt arbete. Om man har ett pensionärs uppehållstillstånd så är det omöjligt att få arbetstillstånd. Om man har uppehållstillstånd baserat på äktenskap så är det också i praktiken näst intill omöjligt att få ett arbetstillstånd. Har du ingen hobby eller förmåga att hitta på kul saker att göra -stanna hemma. Annars är risken att du går och har tråkigt och som följd av det börjar dricka alldeles för mycket.

3. Var säker på att du kan bygga upp ett socialt nätverk av släktingar och andra västerlänningar. Om det inte går så är du lika illa ute som om du inte kan hitta på något att göra.

Ta nu inte ovanstående för absoluta sanningar, det är bara lite råd baserat på mina alldeles egna funderingar.Det är nu bara ett år kvar tills jag kommer att få uppleva om det stämmer också i verkligheten.I all välmening/Anubaan

Jag vill absolut inte att mina funderingar skall skapa några dåliga vibbar. Råd är inga påbud och alla får
göra precis som de vill och även uttrycka detta. Jag hyllar och ansluter mig helt och hållet till följande citat av Voltaire:
"Jag delar inte din åsikt men är beredd
att dö för din rätt att uttrycka den"

/Anubaan

 

[Anonym]

Jag vill absolut inte att mina funderingar skall skapa några dåliga vibbar. Råd är inga påbud och alla får
göra precis som de vill och även uttrycka detta. Jag hyllar och ansluter mig helt och hållet till följande citat av Voltaire:
"Jag delar inte din åsikt men är beredd
att dö för din rätt att uttrycka den"

/Anubaan

Dina funderingar skapar inga dåliga vibbar (enligt min åsikt!).

Jag håller med om det mesta.

Det enda jag vill tillägga är att man nog har mycket lättare att skaffa sig ett socialt nätverk om man lär sig språket där man bor.
Ser inget konstigt i detta, det är ju precis vad Svenskarna säger om invandrarna i Sverige, lär er språket för hundan!

Ser det som ett mål att lära mig att göra mig förstådd på Thailändska om jag nu skall bo där.
Kanske man klara sig utan att lära sig språket om man håller till på en turistort för jämnan, men det är inget för mig..

 

[Suffix]

Tycker inte heller att dina åsikter skapar några dåliga vibbar.
Bara kul med lite olika åsikter och infallsvinklar på ett ämne.

 

[Rolf]

Nä Anubaan inga dåliga vibbar här. Det är bara Lego som känner sej ensam på sin kammare.
Var och en gör det han/hon tycker är bäst.
Men inget är ju tvunget.
Rolf

 

[Anonym]

Klart att du får ha en åsikt, alla får ha en åsikt... men när man uppmanar folk att skita i ett gott råd, då har man inte en åsikt, då vill man förtrycka en åsikt, och DET kallar jag skitprat!!

Hur vet man att ett råd är gott?
Finns det en universell lösning som passar alla?
Om man har åsikten att ett råd inte är gott, är det ok att uppmana folk att skita i det då?

Självklart ställer jag allt på sin spets nu, men kan nog säga att jag inte håller med om att rolf har förtryckt en åsikt.
Jag hade kanske formulerat det lite annorlunda, men i sak håller jag dels med.

Tycker man skall skaffa sig en egen åsikt, men gärna ta med andras åsikter med i beräkningen innan man bestämmer sig för vad som är det rätta för just mig.

 

[Rolf]

Hur vet man att ett råd är gott?
Finns det en universell lösning som passar alla?
Om man har åsikten att ett råd inte är gott, är det ok att uppmana folk att skita i det då?

Självklart ställer jag allt på sin spets nu, men kan nog säga att jag inte håller med om att rolf har förtryckt en åsikt.
Jag hade kanske formulerat det lite annorlunda, men i sak håller jag dels med.

Tycker man skall skaffa sig en egen åsikt, men gärna ta med andras åsikter med i beräkningen innan man bestämmer sig för vad som är det rätta för just mig.

Nackdelen med att skriva saker det är att tonfallet inte går att förmedla. Klart jag inte menar att man ska SKITA i vad folk skriver oavsett vad det står. Fullt så bra är jag inte
Ber om ursäkt om nån känner sej trampad på tårna.
Jag kan gärna gå i folks fotspår men dom får kliva ur dom förts.

 

[Anonymius]

Peter!! vadå??? Om du jobbar hela livet på en kommunal inrättning som du säger och sedan går i pension, så kommer du att klara dig gallant härnere. Vad hade du tänkt dig, bygga ett palats eller. Akta dig bara så du inte tar med dig den jäkla skit som vi alla verkligen vill komma ifrån, nämligen alla dessa miljoner krav på att ha allting, och ha det i multiformat och multikvalitet!!

Här finns verkliga möjligheter att enkelt överleva på en vanlig pension. Och har man då en pension som du kommer att få efter att ha strävat ett helt liv, så kommer du att leva som kung Bore här i Thailand. var inte orolig, och framförallt som jag sa i början, fall inte för alla krav som du får på dig när du kommer hit ner...

legolas

Nja, nu har jag ju inte arbetat inom kommunen hela mitt liv. 27 år som kock och 10 år nu inom kommunen. Nä du behöver inte oroa dig, jag är precis tvärtom, har inga som helst behov av materialism omkring mig och ej heller går jag och bär på någon ryggsäck, men man vill ju ändå känna en viss ekonomisk bas. Jag vet vad min pension blir på ett ungefär och det är ingen rolig läsning, kommer jag upp i 11-12000 får jag vara glad och det brutto, så det gäller nog att se om sitt hus ändå.

Men tack lego för din optimism och visst kommer jag att klara det, det finns ju saker man kan göra som bygger på den pension man får

Mvh Peter

 

[Khuntan]

Jag kan väl såga som så att för min del har det slutat med att någon form av hobby måste jag ha.
Ensamheten verkar kunna bli jobbig här ner för en del andar är det tvärtom för mycket social drinkande.
Det som jag tycker är viktigt är att hitta någon form av vardag med alla den fritid och möjlighet som ges.
Men att sedan ge råd om vad som är vardag för var och en kan man inte utan det måste var och en lista ut.
Det som jag tycker är genom gående när man pratar med folk som bor här nere är att deras liv och värderingar ändras och alla upplever detta lite knackigt man får skaffa sig någon slags mentor. Men att flyta tillbaka ter sig ännu mera främmande så på något konstigt sätt ändras man som människa ganska fundamentalt.
Men om jag skulle sätta ord på det skulle det väl bli som att det känns som man lever på något sätt mera nu allt smakar mera många saker berör mera man fårstörre insikt om sig själv och hur man är allt på både gott och ont.

 

[Rolf]

Det sista du skrev var nog det som de flesta känner av. Efter en tid utan krav och materialistiskt jagande tror jag hjärnan börjar jobba i andra banor än vad man är van vid.
En del blir nog lite skrämda medan det som händer en del, är att dom blir mer kreativa, sen finns dom som börjar se om sitt hus och börjar uppskatta livet med sin fru kan va så illa att romantiken börjar blomstra igen
Hur fan man ska hitta en vardag vet inte jag ialla fall förrän man upplever att det saknas nåt.