Chaiyaphum CDXCI + CDXCII + CDXCIII, Thailand
906 svar - 22.429 visningar
Forts. från förra kapitlet...Ja det må jag säga, Människorna här, det var mormor och morfar, de tog hand om 4st ungar sprungna ifrån deras egna barn. Deras egna barn fanns ju inte till hands, det var och arbetade alla 3 nere i Bangkok, liksom många andra häruppe. Det finns ju bara inga jobb här för de flesta.
Huset såg hyggligt ut, och då menar jag golvet inomhus. Där fanns inga möbler, precis som vanligt. Men en TV och sedan så fanns det något som liknade en avskild plats bak huset där de gjorde mat. Och den maten skulle jag aldrig överleva det våga jag säga!
Utanför huset på ”tomten”, så såg det för jääävligt ut. Där var skräp precis överallt, och det växte precis allting där. Marken var översållad med plastpåsar, burkar tomflaskor, plastbitar ifrån rör, halva trasiga rör och en massa buskar som ju växer helt vilt. På marken dessutom så sprang det omkring mängder av hönor och kycklingar, en tuppsamt 3st hundar.
Till detta så kom det ett helt gäng på 18st ankungar som de fött upp. Ungarna sprang omkring själva, för ankornas mamma och pappa låg redan i magen på thaiarna på denna gård. De berättade stolt för mig att ”lillpojken” (3 år), hade ”lekt” sönder och dödat 4st av ankungarna.
De har ju den filosofin med ungarna i ganska många familjer att de bara skiter i deras uppförande verkar det som. Så om ungen vill leka doktor med ankungarna och ha död på 4st så innebär det tydligen bara en klapp på ryggen ifrån mormor och morfar!!
Onödigt vetande, sockerrör, oij eller sugarcane som det heter på svenska thai och engelska odlas ju friskt härnere. Visste ni att när man odlar söckerröret, så växer det upp under ett år till den längd som gäller för bärgning av sockerröret.
Man kapar det nere i markhöjd, söckerröret växer sedan återigen upp under 1 års tid till skördehöjd. Och detta fortlöper under 5 år. Så man behöver alltså omplantera sockerröret endast vart 5:e år,, bra va!! Bra att veta, ingen aning, men det fyllde upp ett kapitel i alla fall.
Jag har hört det till fullständig leda, alla dessa falanger som har låtit sig förledas till att tycka att det är så himla fantastiskt där i byn där de bor här ute på landsbygden i Isaan, Thailand. Jag kan å ena sidan förstå tanken av att bo ihop med sin familj i släktens by, det är helromantiskt ju.
Men så tränger sig då verkligheten på i form av den fullständigt hänsynslösa stilen som thai har, att skita i hur mycket oväsen de för. De bryr sig inte alls om att de stör, och det är deras ”RÄTT” att störa alla när och hur de vill. Sedan tillkommer den TORNADO utav stinkande lukter som ligger i luften absolut hela tiden.
Och så toppas detta då också utav all skit och skräp som de bara slänger omkring sig. Byarna är i ordets riktiga mening soptippar. Till sist, de allra flesta falanger som låter sig förledas att bo där, blir inte speciellt länge kvar i dessa byar. Livet tar ut sin ”tull” och de brukar fly efter 1-3 år för att aldrig återvända.
Deras äktenskap brukar också gå i krasch samtidigt.Jag för min del kommer aldrig att bli så kär och BLIND så jag låter mig förledas. Och min Yongyut vill inte heller längre bo i någon av dessa byar. Hon har funnit sitt hem nu, och jag märker hur väl hon trives med ordning och reda och någorlunda luktfri omgivning.
----------------------------------------
Talade idag torsdag med Jomtien och en av polarna därnere. Visst, de hade det görvarmt också, men men men, de hade havet alldeles intill och en frisk härlig bris/fläkt som blåste rätt över dom och gjorde livet njutbart!! Kompisarna de satt hela gänget nere på stranden i varsin solstol under parasollen, och de bara myste och hade det bra, sicka lustigkurrar va!!!
Därefter var det dags att åka ut på min cykeltur. Folk tycker jag är fullständigt tokig som cyklar runt och motionerar i denna grymma värme... Men va fasen, om vissa arbetssamma thailändare kan jobba, så kan välan jag cykla i värmen. Och dessutom så är det av nöden för min del. Jag MÅSTE helt enkelt cykla för att hålla igång låren, knäna, rumpan samt ryggen. Cykeln är fantastisk på det sättet.
Syster Alaams hus är på ”tapeten” igen. Idiotfamiljen som hyr betalade ju 2st månader i förväg sist. Nu var det dock dags för maj månads hyra, och ta mig f;n, de missade och sket i att betala i tid igen (10.e). Det verkar nu som om syster Alaam börjar ledsna definitivt, och hon tänker antagligen slänga ut dessa idioter. Dessutom så missköter de tomt och hus fullständigt.
Allting förfaller i sann thailändsk anda... Det handlar väl mest nu om Alaams boyfriend i Bangkok är beredd att börja betala dessa extra 10.500 baht i månaden (???) Gör han detta, så kan de ju bara slänga ut idioterna. Kontraktet som de har sinsemellan, stipulerar ju att om hyresbetalningarna misskötes, så har man rätt att slänga ut hyresgästen med 3 dagars förvarning.
Jag sitter här och försöker att få fram mannakraft till att starta projektet med en egen hemsida. Jag tror att ha en egen hemsida är som i jämförelse som att bo i lägenhet när man kan bo i eget hus!! Hur menar han nu då? Jo enkelt. Jag bor här kostnadsfritt (det är ju lockelsen) på denna bloggen. Men jag betalar ju faktiskt, eller hur? Jag betalar genom min egna ansträngning, alltså mitt skrivande.
Däremot så betalar jag ju de facto mindre på en egen hemsida på så sätt att jag har rätt att skaffa annonsörer och sponsorer som då i gengäld får synas på min hemsida mot en smärre betalning. Det är mindre pengar, väldigt lite pengar skall sägas. Men det blir alltid någon eller några tusenlappar plus varje år, så varför inte??
Jag har fått kontakt med en supertrevlig kille på nätet ”mangeudo”, och han har tipsat mig om hemsidor. Så jag kan få en start, och kan sätta igång snart. Jag har också funderat mycket på detta för jag vill ju inte förlora befintliga läsare. Så hur skall jag göra detta?
Alltså skapa en ny sida , och samtidigt inte tappa läsare p.gr.a. att de redan ju har läst mina kapitel. Detta om jag nu börjar ifrån början vill säga på min nya hemsida. Så jag tänkte då till lite grand. Kanske att jag kan på min nya egna hemsida publicera kanske 5 kapitel varje dag av de gamla.
Göra detta ända tills jag kommer ikapp min ”gamla” bloggspacesida. Sedan när jag är ikapp, så kan jag stoppa publicera på bloggspace, detta kommer väl då troligtvis att ske runt om 3-4 månader. Jag hoppas att detta skall fungera tillfredställande, för jag vill verkligen ha denna hemsida. Då kan man ju laborera och greja och sätta in foton, slideshow och videos så som man själv vill plus att jag kan få lite magra annonsintäker på toppen av detta.
--------------------------------------------------
Jag glömde ju att rapportera om hemfärden ifrån Khreng Khro där vi lämnade tillbaka lilltösen som hade bott med sin syster hos oss. Jo när vi åkte hem, så stannade Yutin utefter vägen, och det handlades friskt ifrån alla håll. Även Yongyut ville vara med i köpesvängen. Jag såg henne handla lite frukt och grönsaker.
Jag noterade också att Yutin handlade något i en plastbalja, storlek ungefär som en tvättbalja i plast. Jag kikade ner i den fick fick se 1/3 del av den vara fylld med sådan där fin sand som finns på våra stränder vid en insjö. Yutin, började gräva med sina händer och upp kom en liten groda. Han fortsatte och gräva och gräva och det kom upp den ena efter den andra av dessa grodor.
Jag vet inte om de var blinda, grodorna alltså. Men de levde tydligen nere i sanden ganska mycket. Jag i min enfald trodde ju att grodor levde i vatten. Dessa grodor var "goddigoddi”, och jag hörde högljudda suckanden ifrån folk runtomkring oss. Alla ville ha en påse av dessa grodor. Fy [¤#@@¤%ผีสาง@¤] va otrevligt det såg ut... men ojsan ojsan va söta de små liven va!!
Fick precis en fråga via en kommentar angående varför jag så relativt ofta blir magsjuk. Ja frågan har jag ställt mig vid alla tillfällen nästan. Jag misstänker att jag kan ha blivit smittad antingen vid, tandborstningen som jag gör i kranvattnet. Eller att våra bestick hemma kanske inte är helt rena när det skall ätas... Jag äter ju inte vid de där äckliga gatuköken.
Ni vet de kär halvtaskiga vagnarna som står utefter vägarna, de är förbehållet det thailändska folket helt och hållet. Så alla falanger, HÅLL ER BORTA!!! Jag vet alltså inte med säkerhet, men jag har beslutat mig nu att ha köpevatten inne på toan. Och jag skall borsta mina gaddar i det vattnet så får vi se.
Nu skall jag berätta vad jag såg igår också det under min cykeltur. Jo först så såg jag en kille som sålde..... krabbor... ja det var faktiskt krabbor. Storleken på dem var i nivå med de som vi ratar hemma i Göteborg p.gr.a. att de är för små. Men de stod där uppställda på "Lit de Parade" kokta/grillade och färdiga.
Som vanligt helt osaltade och thai stod nästan i kö för att köpa denna himmelska delikatess. Har smakat deras krabbor och de smakar fullständigt ingenting. Anledningen är helt enkelt att de äter inte krabba så som vi gör. Vi äter ju i västerlandet t.ex. krabba och njuter utav det vi äter.
Tillägg till maten är just bara tillägg och komplement. Men thai öser chilli och kryddor över den stackars krabban, Så krabbsmaken är sedan länge fullständigt bortraderad från kartan när de väl hystar in krabban i mun på sig själva. De har här som jag förstått 2st varianter av krabba. Dels då den som jag beskrev, den lever vilt här lite överallt där det finns vatten typ diken, vattendrag pölar etc.
Den blir inte större än en 1 årings handflata. Sedan så finns den pyttelilla krabban som de med förkärlek blandar in sin så förödande populära salladstallrik; ”Som Tam” eller som dom också säger ”tamboja poc poc”, den krabban är ju stor som tumnageln på en fullvuxen människa, och den lever på risfälten.
Jag stannade alltså och pratade lite grand med säljaren. Jag kan väl erkänna att vi inte direkt hade någon högtstående konversation, och felet var inte hans utan mestadels mitt, detta då beroende på min okunskap i thailändska. Han berättade i alla fall att de krabbor som var lite större de sålde han för 100 baht (20
för 3st krabbor.
Jag tycker det är grymt dyrt, helt jädra grymt dyrt. Men eftersom de säljer så tycker väl thailändarna om det och betalar detta ockerpris. Ni vet ju själva hur mycket (litet) kött det finns på en krabba. För Er ”inlandssvenskar” som läser detta, låt mig förklara. Krabba ätes ju med förkärlek på 2st ställen på krabban. Dels då klorna vilket alla känner till, och sedan så slafsar man ju i sig ”smöret”. Forts. nästa kapitel...
Handskak - legolas
Peter
bla.![:-\](/custom/smilies/undecided.gif "Undecided :-\")
