Du använder en föråldrig webbläsare. Det får inte visa dessa eller andra webbplatser korrekt. Du bör uppgradera eller använda en alternativ webbläsare .
legolas - Min berättelse - Jag flyttade till Thailand - Fråga mig vad ni vill
Instämmer och tillägger att jag tycker att Legolas "dagbok" skulle ges ut som en handbok.
Den skulle bli något av en bibel för alla oss som helt eller delvis flyttar till Thailand,
Jag har redan, fått både ledning, kunskap och inspiration av vad du skrivit. Karma för tusan...
/Anubaan
Herregud lego, ett av dina absolut bästa kapitel hittills. Det får åtminstone mig att tänka mig för både en och två gånger om jag en dag måste bestämma om jag skall flytta ner eller inte.
Ett stort tack för att du fortsätter att dela med dig av dina erfarenheter. Karman har redan landat!
Vi människor är alla olika, det finns säkert dom som bor i isolerade byar och trivs med det, men dom hör man aldrig talas om, för det är ju som vanligt, det är dom som klagar som märks.
Du har så rätt när du påpekar att för vissa kan avsaknaden av kompisarna bli svår.
Men tillhör man dom som tycker om att gå och skrota på egen hand så är det nog lättare. Och vill man ha nåt gjort så är det bäst att göra det själv, för då blir det gjort och på det sättet som man själv vill.
Det är nog riktigt som du säger att stora delar av mänskligheten är ett flockdjur. Men det vet i fan om jag är det, jag trivs nog bäst när jag får gå ensam och skrota. Finner en tillfredsställelse i att klara av saker själv och se till att det blir bra. Lever nog efter devisen bra kar klarar sej själv.
Blir stört tokig på somrarna när alla hispiga sommargäster kommer och stör.
Riktiga vänner/kompisar växer inte på trän, och vid närmare efter tanke, har jag några? ???
Saknar jag det, nä jag gör inte det.
Jag skulle däremot aldrig kunna sätta mej i en lägenhet och glo på 4 väggar, då skulle man nog börja klättra på väggarna och i det läget är nog en bekantskapskrets ett måste, Tror jag.
Jag tycker att man ska hjälpa till i alla lägen om man kan, därmed inte sagt att man prompt måste ha nåt i gengäld. Det räcker oftast med att personen är nöjd. Då blir iallafall jag nöjd.
Det finns inte en chans i helvete att det i långa loppet försöka tvinga på någon ens eget sätt att leva, hela livet går ju ut på att anpassa sej.
Det är där som det kan bli problem om man inte "offrar sej".
Det är som att Fredagshandla PBB. Packa betala och bära
Det här med ensamhet är ett svårt kapitel. Jag tutade i mig själv i många år att jag trivdes i min ensamhet. Jag hade bra föräldrar och likaså syskon samt några riktigt bra kompisar. Kompisarna och jag var ute och reste i mer eller mindre hela världen med och hade skitskoj, men det var ändå något som fattades. Visst tänkte jag på det där med en kvinna vid min sida, men tutade i mig själv att det inte var så viktigt. Speciellt då p g a mitt jobb.
Allt detta ändrades drastiskt den dagen för drygt två år sedan när jag träffade min thailändska fru hos en bekant här i Sverige. Där kan man snacka om att livet tog en dramatisk vändning. Jag har absolut inte slutat att umgås med mina vänner och min familj, men det är på ett helt annat sätt än tidigare. Vi träffas ibland, men resorna går numera uteslutande till Thailand och frugans familj i vårt hus där nere.
Och ännu roligare blir det nu till sommaren när vi får hit barnen, tänk att man skulle bli pappa på "gamla" dagar. Det hade jag aldrig trott, och det har absolut ingen betydelse att dom inte är mina biologiska barn.
Men att flytta ner och sitta där nere utan att kunna prata thai - där fick du mig att tänka efter legolas. Vi får se vad framtiden har i sitt sköte.
Jamen Berra din fru flyttade ju hit. Är det inte så att man lär sej det man behöver för att klara sej. Sen finns det ju dom som har ett brinnande intresse för att lära sej språket.
Språket är nog ett bekymmer men det löser sej nog tror jag i all min enfaldighet :
Jamen Berra din fru flyttade ju hit. Är det inte så att man lär sej det man behöver för att klara sej. Sen finns det ju dom som har ett brinnande intresse för att lära sej språket.
Språket är nog ett bekymmer men det löser sej nog tror jag i all min enfaldighet :
Det tror jag också. Men just nu lutar det nog åt att vi stannar i Sverige pga barnen. Dom måste ju få gå färdigt skolan här. Det vore inte rätt att rycka upp rötterna för dom en gång till och ta dom med tillbaka till Thailand.
Det tror jag också. Men just nu lutar det nog åt att vi stannar i Sverige pga barnen. Dom måste ju få gå färdigt skolan här. Det vore inte rätt att rycka upp rötterna för dom en gång till och ta dom med tillbaka till Thailand.
Håller med om att din berättelse skulle kunna användas som handbok för många som vill flytta ner permanent. Jag å andra sidan har ju en liten annan tanke om Thailand/Asien och min framtid där. Ser framför mig att jag hyr hus halvårsvis och att jag kan byta område efter några år och slippa ägandet och dess bekymmer. Kan skriva under på att det nordeuropeiska vinterhalvåret är deprimerande men sommarhalvåret är för mig något som jag älskar. Så min framtidsplan är att få ut det bästa av året, om man har hälsan så att säga.
Lego, jag har absolut förstått att du har funnit lyckan i Chaiyaphum. Absolut! Men det gör ändå att jag tänker efter än mera när jag läser vad du skriver. Att flytta till Thailand är ett stort beslut som man inte skall ta förhastat. Och som sagt - Det kommer till syvende och sist bli barnen som kommer att bestämma hur vi kommer att göra. Dom har ju tiden framför sig om man så säger, vi har ju det mesta av våran bakom oss.
Men för fan Berra du har den BÄSTA tiden framför dej. Tänk själv, vad skönt livet blir när man slipper alla måsten.
Lego varför har du lärt dej klockan det är ju ingen som passar några tider, bortkastad kunskap
Men för fan Berra du har den BÄSTA tiden framför dej. Tänk själv, vad skönt livet blir när man slipper alla måsten.
Lego varför har du lärt dej klockan det är ju ingen som passar några tider, bortkastad kunskap
Javisst har jag (du också) det. Jag tänkte mer på återstående livslängd och barnens framtid. Pensionen ser jag fram emot, fasen vad skönt att bara kunna göra vad man vill. :
Javisst har jag (du också) det. Jag tänkte mer på återstående livslängd och barnens framtid. Pensionen ser jag fram emot, fasen vad skönt att bara kunna göra vad man vill. :
Såg din uträkning på Omkostnader per månad, det ser väl ok ut, men har man inte hemförsäkringar vatten och sophämtning.
Sen måste man väl tänka på vad en sjukförsäkring kostar, den är ju inte billig vad jag har förstått?
Undrar också om ni måste betala för barnens skolgång, måltider böcker osv.
Missade ju skolgången, den betalas av deras mamma, det enda hon betalar faktiskt. Inte mycket pengar runt 8.000 baht om året för bägge barnen. deras måltider ingår i budgeten redan...
Där ser man, ja alltid nåt. Men jag fattar inte skaffa barn och sen sticka iväg och jobba, förstår att det är svårt med jobb där ni är men i alla fall.
Saknar inte barnen sin mor, eller skiter dom i henne, när vad jag förstår att dom har fått ett bättre liv hos er?
Vi upplever för närvarande problem med att det inte verkar fungera att logga in på forumet via Facebook, Google eller Twitter. Vi undersöker vad det kan bero på.
Denna webbplats använder cookies för att hjälpa till att anpassa innehållet, skräddarsy din erfarenhet och hålla dig inloggad om du registrerar dig som medlem.
Genom att fortsätta använda den här webbplatsen samtycker du till vår användning av cookies.