Därför att vi har ett system som är tänkt att se till att alla som bor här ska ha en skälig levnadsstandard.
Och svenska medborgare som inte bor i Sverige ska man helt strunta i då menar du? Ska man då även strunta i svenskar som t.ex fängslas i en diktatur på oklara grunder? Ska kanske svenska ambassader runt om i världen porta alla svenska medborgare som inte bor i Sverige (dvs så att bara turister ska få hjälp)?
Om inte, varför är just garantipension något som de ska nekas?
Av samma anledning som jag anser att socialbidrag, bostadsbidrag eller annat inte ska betalas ut till folk som lämnat landet så anser jag att inte heller garantipension ska betalas ut till folk som lämnar landet.
Jag förstår inte varför du klumpar ihop dessa saker. De är väldigt stor skillnad på dessa saker. Bidrag är bidrag, och har sin utgångspunkt i personens
nuvarande situation, och då är det rimligt att ha med nuvarande bostadsort i det hela. Garantipension är däremot något helt annat, då det har sin utgångspunkt i personens
tidigare situation, under perioden 16 till 64 år. Bostadsorten var med i ekvationen där, och då blir det absurt om den även ska vara med i ekvationen när man väl ska få ut garantipensionen. Det blir liksom som någon slags dubbelbeskattning, och det ska man undvika i största möjligaste mån.
Kalla det avundsjuka eller vad du vill men varför ska vi andra gå här och slita, lägga undan pengar till pension och planera inför den dagen och medan vi gör det ska våra skattepengar skickas till folk som vill ligga på playan?
Ah, nu kanske den riktiga orsaken kommer fram i ljuset. Vanlig klassisk avundsjuka... Säg mig... Tycker du även att ett socialbidrag ska dras in för en mamma som tar med sina barn på bio? Om inte, varför ska våra skattepengar skickas till folk som vill se "Alien vs the Godfather" på bio?
För övrigt är jag emot all form av lagstiftning som är baserad på avundsjuka. Vill du verkligen ha den typen av lagar? Om inte, ja då borde du hålla med mig att avundsjukeargumentet är tämligen tandlöst i denna diskussion.
Varför ska Svenskar som dagdrivit hela livet eller flyktingar som kom hit för några år sedan få lov att inkassera pengar i valfritt paradis?
Men varför ska dessa individer få dessa pengar givet att de bor kvar i Sverige, enligt dig? Om du inte tycker det, ja då är din fråga irrelevant då diskussionen isåfall handlar om garantipensionen som sådan (och den diskussionen finner jag inte intressant, och inte speciellt relevant för tråden).
Betvivlar starkt att Ica hade betalat lön livet ut om kassörskan låg nere i Phuket med en kall öl istället för att stämpla in. Jag tror inte ens våra kaptener, styrmän och andra som åker omkring i sitt arbete får lov att välja vart de vill spendera dagarna utan det lär vara någon som betalar deras löner som har lite åsikter om vart dessa ska befinna sig för att få några pengar.
Dina jämförelser haltar betänkligt. I dina fiktiva exempel försöker ICA-kassörskan, kaptenerna, styrmännen m.m att komma undan från sin plikt under arbetstid. En bättre jämförelse hade varit att ICA eller båtföretagen hade haft åsikter om hur dessa personer spenderar sin semester eller sin tid efter att man slutat jobba. När det gäller garantipension så har man utfört sin plikt när man fyller 65. Plikten bestod i att bo i Sverige så många år som möjligt mellan åldern 16 och 64.
That's it! 65-årsdagen motsvarar dagen då ICA-kassörskan tar semester, eller säger upp sig. Om sen ICA-kassörskan väljer att spendera den tiden i Thailand ska faktiskt ICA skita i. Allt annat vore absurt.
Borde inte folk som får pengar utan att ha presterat något vara glada över dessa pengar? De har fortfarande ett val, bo kvar och vara nöjda med garantipensionen eller flytta till något "paradis" och då bekosta det på egen hand.
Den där typen av argument skulle kunna användas för att motivera vilka irrelevanta krav som helst på personer som ska få något av staten.
"Jaså, du vill ha bostadsbidrag? Då behöver du måla bostaden i en lila färg. Men vad säger du, vill du inte göra det? Men är du inte glad att du har rätt till bostadsbidrag över huvud taget??!"
Ditt argument är visserligen helt korrekt, i den mån att dessa personer borde vara glada över att garantipension finns över huvud taget. Men det innebär inte att det argumentet kan användas för att motivera vilket irrelevant krav som helst.
Min lön är en kompensation för utfört (eller förväntat) arbete,
När det gäller garantipension så består "arbetet" av att vara bosatt i sverige en viss tid under åldern 16 och 64 år. Ju fler år i Sverige under den tiden, destå mer "arbete" har man "utfört". Det är liksom hela grundidén med garantipension. Sen att detta "arbete" inte faktiskt tillför något rent ekonomiskt är helt irrelevant. Är du emot detta så är du emot garantipension, vilket du naturligtvis har all rätt att vara, men då är det en annan diskussion.
arbetsgivaren har alltså fått (lite i alla fall) av det som arbetsgivaren betalade för.
Mig veterligen finns det inget som förbjuder ett företag att ha som enda krav att den anställde (som får lön) ska befinna sig på arbetsplatsen under arbetstid. Sen att det i praktiken kanske inte finns några såna företag förändrar inte detta faktum. Den statliga motsvarigheten till detta finns i verkligheten och kallas garantipension.
Det finns alltså lite krav för att jag ska få min lön. Varför skulle då inte kravet för att få bidrag vara att du befinner dig här?
För att vara övertydlig:
En anställd har krav på sig att utföra ett visst arbete under arbetstid. När arbetstiden är slut betalar arbetsgivaren för detta.
En person bosatt i Sverige har krav på sig att vara bosatt i Sverige en viss tid mellan åldern 16 och 64 år. När denna period är slut så betalar staten för detta (garantipension).
I båda fallen ställs vissa krav under "arbetstiden", och när denna "arbetstid" är slut så får man belöningen (i form av lön/pension respektive garantipension). Varför skulle det då vara rätt och rimligt att ta ett av kraven som gällde under "arbetstiden" och ställa det en gång till, under "belöningstiden"? I fallet med en arbetsgivare och en anställd skulle det motsvara att arbetsgivaren kräver att den anställde spenderar sin lediga tid på arbetsplatsen.