SV: Ren hysteri - träffa kärleken och genast nya traditioner!!
- Trådstartare gunnarg
- Start datum
- Status
Det ligger en hel del i vad du skriver, lego. Det känns i alla fall så.
Jag kan egentligen bara tala för egen del, och i mitt fall är det så att jag har lärt mig anpassningens ljuva konst genom mitt arbete. Halva året har jag hela livet levt på en relativt begränsad yta med människor av många olika nationaliteter. I en sådan situation är man tvungen, vare sig man vill eller ej, lära sig att anpassa sig till sin omgivning. Och som tur är har jag relativt lätt för att göra detta.
Denna anpassningsförmåga gäller både det sociala livet och den kulinariska biten. Även när jag är ute på resande fot äter jag, i möjligaste mån, den lokala maten. Jag finner detta otroligt spännande och tillfredsställande.
Under mina resor som turist lärde jag mig att uppskatta de olika asiatiska köken, och då framför allt det thailändska. Här får min kärlek till starkt kryddad mat sin tillfredsställelse. Jag har alltid gillat chilli, piri-piri och curry exempelvis. Samtidigt är jag medveten om att det finns dom som har svårt att tro på detta, men det är dagens sanning.
Därför har det inte varit något som helst problem för mig när jag träffade min hustru, utan jag äter det mesta som hon tillagar och serverar. Men naturligtvis finns det undantag, jag undviker t ex den thailändska ruttna fisken likaväl som den svenska går bort.
Nya traditioner - Javisst! Inget fel i det men man skall för den sakens skull inte glömma det traditionella svenska. Det får min familj lära sig så gott det går. För det mesta går det i sanningens namn trögt, men tar man "myrsteg" så kommer man långt.
Jag kan egentligen bara tala för egen del, och i mitt fall är det så att jag har lärt mig anpassningens ljuva konst genom mitt arbete. Halva året har jag hela livet levt på en relativt begränsad yta med människor av många olika nationaliteter. I en sådan situation är man tvungen, vare sig man vill eller ej, lära sig att anpassa sig till sin omgivning. Och som tur är har jag relativt lätt för att göra detta.
Denna anpassningsförmåga gäller både det sociala livet och den kulinariska biten. Även när jag är ute på resande fot äter jag, i möjligaste mån, den lokala maten. Jag finner detta otroligt spännande och tillfredsställande.
Under mina resor som turist lärde jag mig att uppskatta de olika asiatiska köken, och då framför allt det thailändska. Här får min kärlek till starkt kryddad mat sin tillfredsställelse. Jag har alltid gillat chilli, piri-piri och curry exempelvis. Samtidigt är jag medveten om att det finns dom som har svårt att tro på detta, men det är dagens sanning.
Därför har det inte varit något som helst problem för mig när jag träffade min hustru, utan jag äter det mesta som hon tillagar och serverar. Men naturligtvis finns det undantag, jag undviker t ex den thailändska ruttna fisken likaväl som den svenska går bort.
Nya traditioner - Javisst! Inget fel i det men man skall för den sakens skull inte glömma det traditionella svenska. Det får min familj lära sig så gott det går. För det mesta går det i sanningens namn trögt, men tar man "myrsteg" så kommer man långt.
B
boonkaan
Gäst
vore ju fantastiskt om alla som kommer till sverige, tar samma hänsyn till lagar och seder, som när vi svenskar åker på en 14 dagars semester. men det kommer nog aldrig att ske, eftersom om jag kräver det så är jag rasist. Sverige är en skamfläck, som säger att vi svenskar ska ta seden dit vi reser, bl. a. i regeringen veckobrev denna vecka, infor sommaren. Men dom som kommer till sverige kan tydligen bete sej hur fan dom vill?? Konstig och skrämmande.
G
glimten66
Gäst
Håller me er två där faktiskt har man viftat me den svenska fanan så har man ju inte varit normal men de e jag ju inte heller
alla som flyttar hit ska tamme fan lära sig Nationalsången annars kan dom dra åt h........
min mening i en mening ;D
alla som flyttar hit ska tamme fan lära sig Nationalsången annars kan dom dra åt h........
min mening i en mening ;D
A
ano
Gäst
Det finns nog väldigt många orsaker till att folk "förvandlas"...
Är kärlek inblandad så är det lätt hänt att man idealiserar man allt kring den andra personen medan man "är uppe i det blå". Då kan det bli lite virrigt innan man kommer ner på jorden igen.
Sen har det nog mycket med nyfikenhet att göra också. Träffar man någon, flyttar för att arbeta, eller vad det nu kan vara, så blir det ju plötsligt aktuellt att intressera sig för den andra kulturen. Har aldrig förstått hur man kan undvika att intressera sig för sin omgivning, oavsett om man befinner sig i Sverige, USA eller Thailand. Jag VILL veta mer, men därmed inte sagt att jag automatiskt tycker allt det nya är bra.
Eller så kanske man är less på den gamla grå vardagen och greppar efter varje strå som kan föra något nytt med sig.
Några tankar bara...
Är kärlek inblandad så är det lätt hänt att man idealiserar man allt kring den andra personen medan man "är uppe i det blå". Då kan det bli lite virrigt innan man kommer ner på jorden igen.
Sen har det nog mycket med nyfikenhet att göra också. Träffar man någon, flyttar för att arbeta, eller vad det nu kan vara, så blir det ju plötsligt aktuellt att intressera sig för den andra kulturen. Har aldrig förstått hur man kan undvika att intressera sig för sin omgivning, oavsett om man befinner sig i Sverige, USA eller Thailand. Jag VILL veta mer, men därmed inte sagt att jag automatiskt tycker allt det nya är bra.
Eller så kanske man är less på den gamla grå vardagen och greppar efter varje strå som kan föra något nytt med sig.
Några tankar bara...
JBK.Ltd.
Forumveteran
Vill inte peka finger eller sparka på någons smalben, men när det kommer till den svenska nationella känslan, så är det en skam att inte få sjunga de sånger som är förknippat med skolavslutning eller andra celebrala tillfällen i landet.
Att inte kunna med en stolthet ljuda upp i svenska nationalsången p.g.a. en politikers uttalande om rasistisa uttryck i att sjunga och kränkning mot våra icke "svenska" medborgare, får mig att se rött! Jag har en stark nationell känsla och har en stolthet till landet som har givit mig utbildning och viss vägledning i livet.
Att vara en av dem som har flera länders uppfostran gör att man har ett mer öppet sinne, så tycker jag i alla fall.
Men detta som sagt är inte kritik mot någon eller annans upplevelse av ett nytt land, visst ska man inte bara kliva in i något utan att ha information eller kunskap om landet som man kommer att möjligtvis bosätta sig i eller spendera sina semesterdagar i.
När det kommer till ett nystartat förhållande så har man öppna ögon och en nyfikenhet i att lära sig och samtidigt utveckla sina egna sinnen oavsett om det gäller klädstil eller maten.
Skulle själv aldrig gå omkring i ett vinterkallt sverige, med en sarong och bar överkropp, men skulle för tusan inte heller kliva omkring i ett land som är hett och fuktigt med kläder som är gjorda för vinter och -30 grader.
I mina ögon så kallas det anpassning och undvika hinder, men det finns alltid människor som inte kan komma över dessa hinder och lever efter sina inrutade och smala synfält och när andra människor eller folk försöker att tala om hur de försöker att anpassa sig till det nya och ta emot de nya intrycken, då blir de kritiserade av dem som fortfarande lever kvar i det inskränkta och när tänkande.
Musik, ska ju ses som den form som bryter gränser och knyter nya kontakter, om någon skulle misstycka eller rata den lokala stilen är en stor förlust den, den västerländska musiken kan vara minst lika högljudd som den inhemska.
Men för det ska man inte stänga igen sina sinnen för att inte hitta något nytt i det land man för tillfället bor, är, eller kommer att avsluta sitt liv i.
Visst! Sticker inte under stol, det finns plussidor och minussidor med allt, men att hitta den gyllene medelvägen kan vara svårt och jobbigt, kanske också lite irriterande för vissa i olika lägen.
Att sedan också lägga på en dissande attityd mot andras glädje i det nya, gör mig ledsen..
Att inte kunna med en stolthet ljuda upp i svenska nationalsången p.g.a. en politikers uttalande om rasistisa uttryck i att sjunga och kränkning mot våra icke "svenska" medborgare, får mig att se rött! Jag har en stark nationell känsla och har en stolthet till landet som har givit mig utbildning och viss vägledning i livet.
Att vara en av dem som har flera länders uppfostran gör att man har ett mer öppet sinne, så tycker jag i alla fall.
Men detta som sagt är inte kritik mot någon eller annans upplevelse av ett nytt land, visst ska man inte bara kliva in i något utan att ha information eller kunskap om landet som man kommer att möjligtvis bosätta sig i eller spendera sina semesterdagar i.
När det kommer till ett nystartat förhållande så har man öppna ögon och en nyfikenhet i att lära sig och samtidigt utveckla sina egna sinnen oavsett om det gäller klädstil eller maten.
Skulle själv aldrig gå omkring i ett vinterkallt sverige, med en sarong och bar överkropp, men skulle för tusan inte heller kliva omkring i ett land som är hett och fuktigt med kläder som är gjorda för vinter och -30 grader.
I mina ögon så kallas det anpassning och undvika hinder, men det finns alltid människor som inte kan komma över dessa hinder och lever efter sina inrutade och smala synfält och när andra människor eller folk försöker att tala om hur de försöker att anpassa sig till det nya och ta emot de nya intrycken, då blir de kritiserade av dem som fortfarande lever kvar i det inskränkta och när tänkande.
Musik, ska ju ses som den form som bryter gränser och knyter nya kontakter, om någon skulle misstycka eller rata den lokala stilen är en stor förlust den, den västerländska musiken kan vara minst lika högljudd som den inhemska.
Men för det ska man inte stänga igen sina sinnen för att inte hitta något nytt i det land man för tillfället bor, är, eller kommer att avsluta sitt liv i.
Visst! Sticker inte under stol, det finns plussidor och minussidor med allt, men att hitta den gyllene medelvägen kan vara svårt och jobbigt, kanske också lite irriterande för vissa i olika lägen.
Att sedan också lägga på en dissande attityd mot andras glädje i det nya, gör mig ledsen..
S
Sir One
Gäst
Hmmm. jag har inte riktigt fattat vad tidigare skribenter i den här tråden vill ha sagt.
Jag är chef i ett malmöföretag med 15 anställda och som har 12 språk. OK, inte 12 nationaliteter men det är antalet språk som vi tillsammans behärskar till fullo.
Vi har en mycket öppen attityd mot varandra, respekterar varandras seder och tar hänsyn till de olika nationaliteternas helgdagar. Våra språk är svenska, arabiska, franska, rumänska, polska, isländska, danska, ryska, norska, irakiska, grekiska och engelska.
För egen del så skiter jag i nationalsånger, jag skiter i gränser. Jag värnar om den goda människan. Såna kan man finna i alla nationer och i alla folkslag.
Man kan även hitta skitstövlar överallt, inte minst i Sverige.
Fast, det ska erkännas... I fotboll håller jag på Sverige...och på Hammarby
Jag är chef i ett malmöföretag med 15 anställda och som har 12 språk. OK, inte 12 nationaliteter men det är antalet språk som vi tillsammans behärskar till fullo.
Vi har en mycket öppen attityd mot varandra, respekterar varandras seder och tar hänsyn till de olika nationaliteternas helgdagar. Våra språk är svenska, arabiska, franska, rumänska, polska, isländska, danska, ryska, norska, irakiska, grekiska och engelska.
För egen del så skiter jag i nationalsånger, jag skiter i gränser. Jag värnar om den goda människan. Såna kan man finna i alla nationer och i alla folkslag.
Man kan även hitta skitstövlar överallt, inte minst i Sverige.
Fast, det ska erkännas... I fotboll håller jag på Sverige...och på Hammarby
K
kjell.t
Gäst
"Sir One " sa:Hmmm. jag har inte riktigt fattat vad tidigare skribenter i den här tråden vill ha sagt.
Jag är chef i ett malmöföretag med 15 anställda och som har 12 språk. OK, inte 12 nationaliteter men det är antalet språk som vi tillsammans behärskar till fullo.
Vi har en mycket öppen attityd mot varandra, respekterar varandras seder och tar hänsyn till de olika nationaliteternas helgdagar. Våra språk är svenska, arabiska, franska, rumänska, polska, isländska, danska, ryska, norska, irakiska, grekiska och engelska.
För egen del så skiter jag i nationalsånger, jag skiter i gränser. Jag värnar om den goda människan. Såna kan man finna i alla nationer och i alla folkslag.
Man kan även hitta skitstövlar överallt, inte minst i Sverige.
Fast, det ska erkännas... I fotboll håller jag på Sverige...och på Hammarby
Får se om jag fattat rätt, språken på din firma är ointresanta men var folk härstammar från har stor betydelse och nationalitetstillhörighet då detta firas olika i många länder.
Vad man stör sig på är att vi inte ska använda oss av vår nationalsång p.g.av rasism.
Mer lustigt var det för en del år sedan vid en skolavslutning, rektorn talade om att vi inte fick sjunga nationalsången som avslutning varpå en invandrare som blivit svensk medborgare sa: Jag är stolt över att vara svensk. Där efter startade han nationalsången och ca 40 andra invandrare stämde in.
Varför ska VI inte vara stolta ?
Hammarby? vad är det?
Jag tycker ingen ännu har kommit med någon bra förklaring varför vi inte vågar vara stolta svenskar.Det är väl inte politikernas fel att vi är så mesiga att vi inte kan vara stolta över vårt fosterland som givit oss en bra start på livet och kan njuta av vår ålderdom i ett varmt och behagligt klimat efter ett långt arbetsliv. 8)
Birger
Nedtystad
"gunnarg " sa:
Nu får jag väl på skallen så det skvätter och troligen blir jag betraktad som ren idiot, men jag skall ändå begå dumheten att berätta varför just jag inte är så stolt över att vara svensk och inte så förtjust i mitt land -numera.
Jag är född femtio och blev alltså vuxen under "frihetstiden" kring 1970 och har därefter upplevt den ena inskränkningen i medborgarnas frihet, efter den andra. Det började med förbudet mot proffsboxning, vi genomförde alltså ett rent yrkesförbud och landsförvisade en visserligen liten yrkesgrupp bara för att riksdagen tyckte att boxning var otrevligt. Politiken i sig var ju av ren öststatskaraktär, där sysslade man gärna med landsförvisningar. Så följde samma sak för sexartister, ut med dom för dom förnedrar kungahuset, eller om det var "kvinnan" eller nåt. Så småningom kom inskränkningar i homosexuellas föreningsrätt (bastuklubbarna), tryckfrihetsinskränkningar för andra sexuella minoriteter, inskränkningar i jakträtten, för min egen del kom meningslös kontrollagstiftning som reducerade min yrkeskår från 350 till 32. Så lyckades Margaretha Winberg med det ofattbara konststycket att i Sverige återinföra 1934 års tyska judelagstiftning, nu med pr*stitutionen som hatobjekt (könsköpsförbudslagen),
och idag har vi en moderat justitieminister vars uppfattning om tryckfrihet, yttrandefrihet och konstnärlig frihet överensstämmer totalt med den som fundamentalistiska muslimer brukar uttrycka. Själv hjälpte jag alliansen till makten genom min röst och tacken blev en diskrimerande, konfiskativ särbeskattning om femtusen om året (skattehöjningen på snus). Nu är en så drakonisk skattehöjning något som borde ha redovisats i valrörelsen, men hade alliansen gjort det hade dom inte vunnit 2006. Lurad? Javisst. Så kom 2006 års föräldrabalk, som reducerade pappor till kompletteringsföräldrar, utan rättigheter i vårdnadstvister. Storseger för feminismen!
Det här var ett litet,mycket litet, axplock ur den politik under fyrtio år, som sakta och steg för steg förvandlat Sverige från en liberal demokrati till vad som idag troligen är det efterkrigstida västeuropas mest intoleranta land. Vi skränar väldeliga om "alla människors lika rätt", men den principen gäller bara tre uttryckligen fridlysta minoritetsgrupper ( HBT, etniska, religiösa) i övrigt är det fritt fram att inskränka vilka rättigheter som helst. Just nu arbetar man med totalförbud mot en obskyr sexuell minoritet, vilket hade varit politriskt otänkbart för bara tio år sedan.
Vi brukar ju normalt bara reagera på orättvisor som drabbar oss själva och det är mänskligt om man inte alltid uppfattar förtryck som drabbar andra och därför inte noterar vilket håll vårt land är på väg åt. Men kommer ingen motreaktion, så kommer Sverige att vara ett mycket otrevligt land om tio-femton år och jag, som minns ett annat Sverige är inte förtjust.
Det händer att jag skäms över att vara Svensk!
Nu står jag här hukande, med paraplyet upp och väntar på att ni skall börja hälla ovett över mig....
R
Rolf
Gäst
Inte en chans, karma kommer.
R
Rolf
Gäst
Kom inte och säg att du är tacksam gentemot politikerna, Vad fan har dom gjort som inte vem som helst kunnat gjort med ett land som aldrig varit i krig utan bara smugit i buskarna."gunnarg " sa:
Sorry
R
Rolf
Gäst
Prata för dej själv"gunnarg " sa:
B
Birger LKPG
Gäst
"ledarn " sa:
Ja du Ledarn när denna tomte kommer med något bra eller något som tillför detta forum då ska jag aldrig loggain
eller som ........ trycker in 8)
A
Anonym
Gäst
Hej alla med risk för ovett för denna kometer.
Oavsett om man röstar blått eller röd grönt så är det i dag ingen större skillnad mellan dessa längre.
Synd är det men som sagt jag håller med om att Sverige har blivigt mycket sämre på många sätt och undrar vart det kommer att ta slut.
Oavsett om man röstar blått eller röd grönt så är det i dag ingen större skillnad mellan dessa längre.
Synd är det men som sagt jag håller med om att Sverige har blivigt mycket sämre på många sätt och undrar vart det kommer att ta slut.
B
Birger LKPG
Gäst
Vi lever nog rätt så lika, Ledarn
Jag gillar ditt inlägg ledarn. 
Kärlek för mig är att ge och ta, att kunna acceptera varandras olikheter.
Är det bara den ena partnern som ska ge med sig och ta del av den andres kultur så undrar jag hur mycket kärlek som finns i det förhållandet, och hur länge håller ett sånt förhållande?
Kärlek för mig är att ge och ta, att kunna acceptera varandras olikheter.
Är det bara den ena partnern som ska ge med sig och ta del av den andres kultur så undrar jag hur mycket kärlek som finns i det förhållandet, och hur länge håller ett sånt förhållande?
- Status
