Barnens förmåga att lära sig språk.

  • Trådstartare Trådstartare Anonym
  • Start datum Start datum
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
A

Anonym

Gäst
Matteisurin pratar om sitt barn och dennes förmåga att prata flera olika språk, och för att inte hamna offtopic i den tråden startade jag denna i stället.

En lärare jag hade under låg och mellan stadiet berättade vid ett tillfälle om en episod hon varit med om. Det är så att hon och hennes man har en Colin archer skuta, och familjen seglade varje sommar runt där dom kände för det.

Ett år bestämde de sig för att segla till grönland på grund av att de hade blivit bekant med en grönländsk familj. Då hon var lärare och mannen egenföretagare fanns möjlighet till ganska långa seglatser så de stannade ett antal veckor på Grönland. Inom ett par veckor förstod barnen, och kunde göra sig förstådda på Grönländska medan föräldrarna hankade sig fram på dålig engelska, och barnen fick agera tolk för de vuxna.
 
Att det stämmer det du skriver här Per-Olav vet jag är sant utav egen erfarenhet. Det jag inte lärde mej när jag var liten/yngre var att skriva eller stava rätt på dom olika språken, men göra sej förstådd har aldrig varit några problem för min del. T.o.m då teckenspråk som vi hade uppe i en annan tråd. Man kan aldrig lära sej för mycket.
 
"Kycklingen " sa:
Att det stämmer det du skriver här Per-Olav vet jag är sant utav egen erfarenhet. Det jag inte lärde mej när jag var liten/yngre var att skriva eller stava rätt på dom olika språken, men göra sej förstådd har aldrig varit några problem för min del. T.o.m då teckenspråk som vi hade uppe i en annan tråd. Man kan aldrig lära sej för mycket.


Det är snart upp till bevis för min del, det skall bli intressant att se hur lång tid det tar för barnen att lära sig svenska hjälpligt. Jag är övertygad om att det kommer att gå otroligt fort.
 
"Berralund " sa:
Det är snart upp till bevis för min del, det skall bli intressant att se hur lång tid det tar för barnen att lära sig svenska hjälpligt. Jag är övertygad om att det kommer att gå otroligt fort.

Det kommer säkert att gå bra, barn verkar att ha en enorm förmåga att snappa upp ord. :)Ibland lite för mycket ,varje gång som grabben säger djurgårn hugger det till i mitt hjärta, och det börjar bli lite för ofta nu :-[
 
"matteisurin " sa:
Det kommer säkert att gå bra, barn verkar att ha en enorm förmåga att snappa upp ord. :)Ibland lite för mycket ,varje gång som grabben säger djurgårn hugger det till i mitt hjärta, och det börjar bli lite för ofta nu :-[


Det förstår jag!! :upanddown: :upanddown: :upanddown:
 
"Rolf " sa:
Tur att vi har en väl utbyggd barn psyk i Sverige :)

Nja.. Ser ut till att vuxenpsyk behövs bättre...

Men jag fattar inte vem som lärt pojken att svära..???

"fy på lanken, djurgårn får man inte säga.... Elfsborg låter mycket bättre!!!" :reta:
 
"legolas " sa:
Håller med Rolf helhjärtat här.... det är ju ren och skär barnmisshandel att tvinga ungarna att heja på Djurgården eller AIK.... Hammarby är halv OK,....
Det ska vara punkt efter Djurgården. ;) :offtopic: Förlåt :-[
 
"Kycklingen " sa:
Att det stämmer det du skriver här Per-Olav vet jag är sant utav egen erfarenhet. Det jag inte lärde mej när jag var liten/yngre var att skriva eller stava rätt på dom olika språken, men göra sej förstådd har aldrig varit några problem för min del. T.o.m då teckenspråk som vi hade uppe i en annan tråd. Man kan aldrig lära sej för mycket.
Ja. Sedan är det olika VAD barn snappar upp. Sonen till en chilensk kompis föddes efter att de kom till Sverige. De pratade spanska i hemmet, och han lärde sig svenska ute och på dagis. Då sonen var 3 år hade det lugnat ner sig tillräckligt i Chile för att mamman och sonen skulle våga åka och hälsa på släkten.
-Tycker ni inte att han pratar spanska bra, sa mamman stolt till svärföräldrarna.
-Pratar spanska?! sa farfadern. Han kan ju bara svära...
:)
 
Där handlar det väl ändå om ansvar som vi vuxna har över våra barn. Tycker att det är självklart att min undviker att svära inför sina barn, dels för språket och sedan att det är lätt för barnen att ta efter vad vi vuxna. Bättre då att försöka vara ett föredöme för sina barn
 
Tanken är god men, hur hindra ett barn från att snappa upp det dom inte enl. föräldrarna får :-\
Läste för länge sen att den mest intensiva inlärningssiden för barn är mellan 2 och 4 år. Då, i Sverige är ju många på dagis och vem har koll då?
Tror att det bästa är att få dom att förstå hur man uttrycker sej när man är hemma. Svära kan dom ju ändå.
Å andra sidan är det så farligt att dom svär lite om dom förövrigt har ett bra ordförråd.
 
Barn är överlevare dom anpassar sej till omgivningen snabbare än vi fattar, därför uppstår ofta konflikter där föräldrar inte förstår sej på sina barn. Det är egentligen rätt självklart man tar hjälp från den eller det som passar bäst just då.
Sen kan man spela på känslor det lyckas för det mesta väldigt bra. Barn är mycket smartare än vi för dom har ingen förutfattad mening.
 
"Rolf " sa:
Barn är överlevare dom anpassar sej till omgivningen snabbare än vi fattar, därför uppstår ofta konflikter där föräldrar inte förstår sej på sina barn. Det är egentligen rätt självklart man tar hjälp från den eller det som passar bäst just då.
Sen kan man spela på känslor det lyckas för det mesta väldigt bra. Barn är mycket smartare än vi för dom har ingen förutfattad mening.
(((Ja, fast många föräldrar bär sig enormt korkat åt också, så inte konstigt att de får problem.
Ungen skriker i affären om att de ska ha godis/glass/leksak.
Föräldern säger Nej.
Ungen fortsätter att skrika.
Föräldern säger Nej.
Ungen fortsätter att skrika.
Föräldern säger Nej.
Ungen fortsätter att skrika.
Föräldern säger Ja!!!
Då LÄR de ju ungen att det lönar sig att skrika, och ändå förstår de inte varför just deras ungar skriker!!! :))

Ungar är smarta. Märker de att det inte fungerar att skrika, så slutar de snabbt. Med någon NY person alltså. Gällande den, som gjort bort sig, vet de ju att det kan fungera... :)
 
Citat från lunkan: Du förklarade förrut gällande svenska och engelska (=Olika språk beroende på vilka som pratade med varandra.)

Men underligt om han förstår vad som hör till vilket av thai och khmer, eftersom det är din fru, som pratar båda med honom
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Enligt tanten så är likheten större mellan svenska och engelska än mellan thai och khmer, så det kanske förklarar en del gällande skillnader i språket :blank:
 
Lunkan:,,,Då LÄR de ju ungen att det lönar sig att skrika, och ändå förstår de inte varför just deras ungar skriker!!! )

Helt korrekt iakttagelse Lunkan och jag håller med till 100 % .De ær helt otroligt hur veka vissa førældrar ær i den frågan och de biter bara sig sjælv i bakændan till slut.Detta gæller speciellt i matfrågan dær de kan førstøra før barnet før resten av livet i form av diabetes samt karies risken då de uppfattar att de ær snælla mot barnet.Om du æter før mycket som barn så får du mer fettceller æn en normal person och får då per automatik svårare att hålla formen.

Barnens førmåga att læra sig både det verbala och kroppsliga språket ær otroligt høgt i børjan då de saknar som føregående talare næmnde,,,førutfattade meningar

Lær vi barn att de ær okej att skrika och springa runt i varuhus/buss/flygplan etc som en pitbull och dra i allt så kan barnet senare få svårt att acceptera tystnaden och lugnet dær inte en fri uppfostran råder.Thailændare och asiater generellt ær ett føredømme i denna fråga tycker jag efter att ha sett olika skolor runt om i Landet.De lær sig fullstændig respekt ifrån tidig ålder vilket jag inte direkt kan påstå sker hemma i Sverige numera dær både lærare och førældrar står handlingsløsa.Om allt ær fritt,,,var ær/finns då respekten?

Våran minsta grabb på 7 år lær sig engelska snabbt och ska nu i veckan starta med att læra sig data.Jag tycker det ær fascinerande att se utvecklingen !,,Tænk om jag kunde læra mig i samma takt fortsatt,,,Filmen :Limitless ær ute nu ;)
 
Det första ungarna i Thailand lärde sig på svenska var "Pappa pengar". Då ville dom 10 eller 20 Baht för att springa iväg och köpa godis. Och visst är det lätt att falla till föga, speciellt för frugan som ju inte träffade dom så ofta. Nu får dom dock nej av mig många gånger, detsamma när pojken vill ha en leksak han har fått syn på. Tyvärr har då svärfar köpt grejen till honom istället, och då står en annan där som en snål jäkel.

Det är ju inte fråga om snålhet utan uppfostran, men det har dom svårt att fatta. Nu skall vi ju ta med dom till Sverige, och jag har predikat för frugan att det blir bara godis en gång i veckan och hon får inte ge dom allt dom pekar på. Då har vi sått ris till egen rumpa. Det skall bli intressant att se hur detta kommer att fungera.

Så Lunkan och Helgonet - Jag delar helt era synpunkter!


Nu har vi glidit lite :offtopic: men frågan är intressant!
 
"matteisurin " sa:
Citat från lunkan: Du förklarade förrut gällande svenska och engelska (=Olika språk beroende på vilka som pratade med varandra.)

Men underligt om han förstår vad som hör till vilket av thai och khmer, eftersom det är din fru, som pratar båda med honom
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Enligt tanten så är likheten större mellan svenska och engelska än mellan thai och khmer, så det kanske förklarar en del gällande skillnader i språket :blank:
Ja, mycket möjligt,
men det är större skillnad på dig och frun :) =Sonen SER vilka som pratar.

Chilenska barnen, som jag pratade om, hade lätt att skilja på språken, eftersom det ena pratades sinsemellan av sydamerikaner, och svenska pratades av andra och då det var sydamerikan + svensk. Men barnen såg väldigt förvirrade ut då jag (blond lång svensk) började prata spanska :o ;D
 
"legolas " sa:
Tror dig inte ett endaste ögonblick där Lunkan. Den sista meningen är en ren teori ifrån din sida, och speglar närmast att du är en vuxen individ. Barn drar icke sådana slutsatser, de behöver nämligen inte göra det. De lyssnar förutsättningslöst och svarar om de bara kan. Sedan skiter de fullständigt i om du är en rödhårig som kan 18 språk...
FEEEEEEEEL i alla fall i det fallet. De såg väldigt förvånade ut första gången. Men efter att de fattat att jag pratade spanska, fastän jag var svensk, så pratade de spanska även med mig.

Vad skulle det vara för konstigt med om de tänkte följande?
/korta mörka: spanska (men de tänker inte "spanska", utan den gruppen av ord)
/långa ljusa: svenska.

De måste ju SORTERA språken på något sätt, för annars skulle de ju blanda ihop allt, och inte veta vilket språk de skulle använda till vilken person. Barn är smarta, så de märker snabbt vilket språk de kan prata med vilken person. D v s de pratade svenska till alla med icke sydamerikansk utseende, innan jag kom och förvirrade dem lite först. Sedan pratade det språk till mig, som jag använt senast.
 
"Lunkan " sa:
FEEEEEEEEL i alla fall i det fallet. De såg väldigt förvånade ut första gången. Men efter att de fattat att jag pratade spanska, fastän jag var svensk, så pratade de spanska även med mig.

Vad skulle det vara för konstigt med om de tänkte följande?
/korta mörka: spanska (men de tänker inte "spanska", utan den gruppen av ord)
/långa ljusa: svenska.

De måste ju SORTERA språken på något sätt, för annars skulle de ju blanda ihop allt, och inte veta vilket språk de skulle använda till vilken person. Barn är smarta, så de märker snabbt vilket språk de kan prata med vilken person. D v s de pratade svenska till alla med icke sydamerikansk utseende, innan jag kom och förvirrade dem lite först. Sedan pratade det språk till mig, som jag använt senast.

Håller med vad Legolas sa tidigare, tror inte heller att ett barn utgår från utseendet och inte ordet, som t.ex undertecknad har ju inte direkt något asiatiskt utseende, men trots detta vid dom tillfällen jag tilltalar min grabb eller hans jämngamla kusin på knakig thai så svarar dom tillbaka på thai. dvs dom svarar på det språk som man talar till dom och skiter i hur man ser ut
 
"matteisurin " sa:
Håller med vad Legolas sa tidigare, tror inte heller att ett barn utgår från utseendet och inte ordet, som t.ex undertecknad har ju inte direkt något asiatiskt utseende, men trots detta vid dom tillfällen jag tilltalar min grabb eller hans jämngamla kusin på knakig thai så svarar dom tillbaka på thai. dvs dom svarar på det språk som man talar till dom och skiter i hur man ser ut

Precis så är det enligt mina erfarenheter också, barn skiter högaktningsfullt i hur du ser ut och pratar på det språk man pratar till dom på.
Barn ser det inte som något problem med språk, dom bara accepterar att just nu pratar vi detta språket oavsett vem man pratar med.

Fast barn snappar upp ett och annat också..
Överhört i Tanumshede:
Modern skäller högljutt på sin dotter på Thailändska, varpå dottern vänder sig om och tittar på sin mor och säger högt och tydligt "Nu är vi i Sverige, här pratar man Svenska!"... ;)
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
 

Liknande trådar

D
Svar
2
Visningar
3 K
A
A
Svar
7
Visningar
3 K
A
A
Svar
6
Visningar
3 K
Anonym
A
P
Svar
12
Visningar
5 K
A
A
Svar
435
Visningar
95 K
 
Tillbaka
Topp