… är inte lätt. Men när jag fick en fredag över och var fiskesugen, så tänkte jag att jag åker och hälsa på min gamle vän Wyn.
Wyn driver en fiskeanläggning i Buriram (Buriram monster fishing park) (My Site), där man, oavsett vad man tycker om Isan, kan ha en riktigt kul dag om man gillar fiske.
Jag hade tyvärr bara tid att åka dit över dagen mellan 11 och 16, och erfarenheten säger att då brukar fisken sova middag. Men jag chansade, och det skulle iaf bli kul att träffa min gamle vän.
Väl där satte vi igång med fisket ganska omgående, vi agnade med fläsk, fisk och bröd. Parken innehåller över 40 olika fisksorter, så man vet aldrig vad som eventuellt funkar för dagen. Och vi kan väl säga att för en gång skull, så var fiske-Buddha på min sida, fisket visade sig från sin bästa sida denna dag. Tom Wyn var förvånad.
Det tog bara några minuter så kom första hugget. En riktigt stark rackare, som visade sig vara en emerald green catfish. Ganska ovanliga, men oerhört starka för sin storlek. En riktig fighter.
En härlig start på dagen. Men strax därefter kom nästa hugg. Nu var det annorlunda fight, mer som en gammal hederlig gädda. Och snart dök en aligator gar upp i andra änden. Kul fisk som jag aldrig fått förr, men det gällde att hålla fingrarna i styr vid avkrokningen…
Sen fortsatte huggsexan med flera rockor, aligator gars och malar. Rockorna var riktigt kul, då man trodde att man fastnat ordentligt i botten. Snacka om sugpropp.
Många hugg blev dock resultatlösa, då det fiskas utan hulling. Eftersom fisken släpps tillbaka så gäller det att skada den så lite som möjligt. Men det gick inte många minuter innan man var tvungen att hoppa upp ur stolen och satsa på mothugg.
Riktigt kul blev det dock senare på eftermiddagen då det började hugga på brödet också, de tidigare fiskarna hade hållit sig till fläsk och fisk (inga veganer där). Då vaknade de riktigt tunga fiskarna till liv. Efter ett par missade hugg (de är oerhört svårlurade) så satt en stark firre på kroken. Och efter en lång fight så dök en skaplig karp upp. De är verkligen starka för sin storlek, och dessa karpar låg mellan 10-20 kg.
Dessa är dock rena tusenbröderna om man jämför med de Mekong catfish som finns på plats, det ska simma omkring flera mellan 120-140 kg. Får man på en sån kan man ha träningsvärk dagen efter...
Nedan har vi fiskevärden själv, Wyn. En riktigt trevlig kille som tar hand om sina gäster (och vänner) exemplariskt.
Jag är lite då och då och fiskar här, och det är alltid kul. Dock finns ingen fiskgaranti, det kallas ju fiske. Så den här dagen gjorde att man var lite gladare när man kom hem till yxbyn och de grillade råttorna igen. Tom en halvljummen Leo slank ner med ett leende.
Så för den som är fiskeintresserad och är i krokarna av Buriram är mitt tips att prova på detta ställe. Ni kommer troligen inte bli besvikna. Det bästa (enligt mig) med fisket var att man aldrig visste vad som skulle hugga, på många andra ställen är det samma firre (savai) som dyker upp gång efter annan.
Wyn driver en fiskeanläggning i Buriram (Buriram monster fishing park) (My Site), där man, oavsett vad man tycker om Isan, kan ha en riktigt kul dag om man gillar fiske.
Jag hade tyvärr bara tid att åka dit över dagen mellan 11 och 16, och erfarenheten säger att då brukar fisken sova middag. Men jag chansade, och det skulle iaf bli kul att träffa min gamle vän.
Väl där satte vi igång med fisket ganska omgående, vi agnade med fläsk, fisk och bröd. Parken innehåller över 40 olika fisksorter, så man vet aldrig vad som eventuellt funkar för dagen. Och vi kan väl säga att för en gång skull, så var fiske-Buddha på min sida, fisket visade sig från sin bästa sida denna dag. Tom Wyn var förvånad.
Det tog bara några minuter så kom första hugget. En riktigt stark rackare, som visade sig vara en emerald green catfish. Ganska ovanliga, men oerhört starka för sin storlek. En riktig fighter.
En härlig start på dagen. Men strax därefter kom nästa hugg. Nu var det annorlunda fight, mer som en gammal hederlig gädda. Och snart dök en aligator gar upp i andra änden. Kul fisk som jag aldrig fått förr, men det gällde att hålla fingrarna i styr vid avkrokningen…
Sen fortsatte huggsexan med flera rockor, aligator gars och malar. Rockorna var riktigt kul, då man trodde att man fastnat ordentligt i botten. Snacka om sugpropp.
Många hugg blev dock resultatlösa, då det fiskas utan hulling. Eftersom fisken släpps tillbaka så gäller det att skada den så lite som möjligt. Men det gick inte många minuter innan man var tvungen att hoppa upp ur stolen och satsa på mothugg.
Riktigt kul blev det dock senare på eftermiddagen då det började hugga på brödet också, de tidigare fiskarna hade hållit sig till fläsk och fisk (inga veganer där). Då vaknade de riktigt tunga fiskarna till liv. Efter ett par missade hugg (de är oerhört svårlurade) så satt en stark firre på kroken. Och efter en lång fight så dök en skaplig karp upp. De är verkligen starka för sin storlek, och dessa karpar låg mellan 10-20 kg.
Dessa är dock rena tusenbröderna om man jämför med de Mekong catfish som finns på plats, det ska simma omkring flera mellan 120-140 kg. Får man på en sån kan man ha träningsvärk dagen efter...
Nedan har vi fiskevärden själv, Wyn. En riktigt trevlig kille som tar hand om sina gäster (och vänner) exemplariskt.
Jag är lite då och då och fiskar här, och det är alltid kul. Dock finns ingen fiskgaranti, det kallas ju fiske. Så den här dagen gjorde att man var lite gladare när man kom hem till yxbyn och de grillade råttorna igen. Tom en halvljummen Leo slank ner med ett leende.
Så för den som är fiskeintresserad och är i krokarna av Buriram är mitt tips att prova på detta ställe. Ni kommer troligen inte bli besvikna. Det bästa (enligt mig) med fisket var att man aldrig visste vad som skulle hugga, på många andra ställen är det samma firre (savai) som dyker upp gång efter annan.
Senast ändrad:
