Birger
Nedtystad
.In vino veritas sade de gamla romarna och vad det betyder vet jag inte. Kanske var det grekiska. Eftersom jag varken talar latin eller grekiska är innebörden höljt i dunkel för mig. Det har nog ändå med vin att göra.
Anledningen till betraktelsen är att jag åker ner till byn den 4:e aprill och alltså befinner mig där den femte, ett offer för bakfylla och jetlag. För att inte dessutom behöva smälta bort i hettan, beslöt jag mig efter jul för att banta -ju magrare man är, ju bättre tål man hettan.
I vart fall är det så för mig. Sista gången jag äntrade en ring för att få stryk, vägde jag 76 kilo, och stryk fick jag. Då var jag 27. Se där! där har vi målet, jag skall alltså gå ner till matchvikt. För att åstadkomma detta uteslöt jag alla kolhydrater ur kosten och ersatte dom med broccoli. Också ölet måste jag offra! Segt. Mycket segt.
Nu lever ju inte människan av bröd allenast, utan den vuxne mannens diet kräver ju ett inslag av genever eller liknande( ja, jag snodde det i travesterad form av Albert Engström). Alltså återstår ren sprit eller torrt rödvin.
Sprit är lite brutalt, så vin fick det bli. Surt, beskt, bittert och unket rödvin, vars främsta fördel är färgen. Smaken är lite av galvaniserad plåthink, med lite rost och en boque av jordigt dike, men med eftersmak av surf(xxx)a och öppet avloppsdike, ett sånt där man kan se i Rangsith, där det flyter döda hundar i vattnet...
Rödvin är inte gott. I vart fall inte det billigaste.....
I alla fall kom den dag då jag vägt in tre dagar i följd och tagit ut medelvikten ( en gång i veckan, det är så man tar reda på vad man faktiskt väger) och klarat gränsen för mellanvikt. Tjugo år sedan sist! F-n, det måste ju firas. I går, fredag inköpte jag alltså med viss triumf sex stora starköl och nu skulle det firas med besked! Färdigt med jordsmakande, bläckigt rödtjut -det kan rödvinsvänstern behålla. Fram med en redig öl, dryck för en karl
Jag hällde upp en immande kall, njöt av kondensen på glaset, av den gyllene färgen och av förväntningarna. Avsmakade med andakt.
Det smakade f-n. Det var ju sött! Jag avskyr sött. Efter två månader utan kolhydrater i någon form har jag blivit så sockerkänslig att jag uppfattar öl som besk sockerlag, jag får knappt ner det. Inte ens en Chang verkar drickbar! Fast den är kall!
Tag lärdom av detta: drick inte vin, skadeverkningarna är förfärliga. Ni kan förlora "beertasten", en avskyvärd framtidsutsikt för en karl...
Anledningen till betraktelsen är att jag åker ner till byn den 4:e aprill och alltså befinner mig där den femte, ett offer för bakfylla och jetlag. För att inte dessutom behöva smälta bort i hettan, beslöt jag mig efter jul för att banta -ju magrare man är, ju bättre tål man hettan.
I vart fall är det så för mig. Sista gången jag äntrade en ring för att få stryk, vägde jag 76 kilo, och stryk fick jag. Då var jag 27. Se där! där har vi målet, jag skall alltså gå ner till matchvikt. För att åstadkomma detta uteslöt jag alla kolhydrater ur kosten och ersatte dom med broccoli. Också ölet måste jag offra! Segt. Mycket segt.
Nu lever ju inte människan av bröd allenast, utan den vuxne mannens diet kräver ju ett inslag av genever eller liknande( ja, jag snodde det i travesterad form av Albert Engström). Alltså återstår ren sprit eller torrt rödvin.
Sprit är lite brutalt, så vin fick det bli. Surt, beskt, bittert och unket rödvin, vars främsta fördel är färgen. Smaken är lite av galvaniserad plåthink, med lite rost och en boque av jordigt dike, men med eftersmak av surf(xxx)a och öppet avloppsdike, ett sånt där man kan se i Rangsith, där det flyter döda hundar i vattnet...
Rödvin är inte gott. I vart fall inte det billigaste.....
I alla fall kom den dag då jag vägt in tre dagar i följd och tagit ut medelvikten ( en gång i veckan, det är så man tar reda på vad man faktiskt väger) och klarat gränsen för mellanvikt. Tjugo år sedan sist! F-n, det måste ju firas. I går, fredag inköpte jag alltså med viss triumf sex stora starköl och nu skulle det firas med besked! Färdigt med jordsmakande, bläckigt rödtjut -det kan rödvinsvänstern behålla. Fram med en redig öl, dryck för en karl
Jag hällde upp en immande kall, njöt av kondensen på glaset, av den gyllene färgen och av förväntningarna. Avsmakade med andakt.
Det smakade f-n. Det var ju sött! Jag avskyr sött. Efter två månader utan kolhydrater i någon form har jag blivit så sockerkänslig att jag uppfattar öl som besk sockerlag, jag får knappt ner det. Inte ens en Chang verkar drickbar! Fast den är kall!
Tag lärdom av detta: drick inte vin, skadeverkningarna är förfärliga. Ni kan förlora "beertasten", en avskyvärd framtidsutsikt för en karl...
me både rövin o öl tillbelåtelse 
