Ja helt rätt, själv blev jag också biten en tidig morgon innanför vallgraven uppe i Chiang Mai 2017. Efter en efterfest på the Carneval bar's stängning kl 10.00 och plåt jalusiret dragits ner. En genväg via mörk gränd med grupperingar av sovande hundar skulle passeras tyst, men med facit i hand vore en reträtt och gå den vanliga vägen klokare. Lyckades passera två men vid den tredje var det en liten mops som vakta o morra. Undvek ögon kontakt och trippa på som inget har hänt när jag kände mopsen hoppa upp o bet till i baksidan av låret. Tur i oturen så bar jag avklippta jeans shorts så bettet tog markant ytligt. Resterande grupperingar passerades helt utan problem som tur var. Väl på mitt hotellrum klockan 03.00 på morgonen offrade jag min lilla flyg whiskey i ett evigt tvättande och baddande i det ytliga bit såret. Väl i säng googlades det på lösa hundar i Thailand och vad som kan hända vid bett....

. Paniken "vattu skräck" tilltog och ett snabbt beslut att försöka komma till någon form av sjukvård. Fanns ingen vaken människa alls utanför och i hotellet förutom en sovande vakt som fick bli lösningen till kurering. Språk problem från båda sidor skapade oro och tvivel men ordet tuktuk blev räddningen då

. 20 minuter senare klev jag in på ett statligt hospital nära flygplatsen utanför vallgraven. Snabb omhändertagning av en farang och hälso kontroll av sjuksystrar trots många lokala krämpor i väntstolarna. Sen kom frågan nu på engelska vad som var anledningen till min akuta visit. Bara att dra ner byxorna och visa bettet och säga "dog" så vars det fart på omhändertagandet. Fick sitta kvar i rullstolen och möta läkaren för wn bedömmning. Han konstasterade att bettet klassas som kategori 3 (ytligt) men ändå allvarligt med tanke på rabies bakterien

. Vård insatsen resulterade i en tentatus(stelkramp) och första dosen Rabbibur av fem. Dagen efter var inplanerat mitt första möte med Julia och hennes systrar på Amari i Buriram men det är en senare historia...
Vattu skräck med all förståelse @Pingpong